- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
212

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212
REFORMATIONSTIDEHVARFVETS SENARE SKEDE.
lighet, hvarmed Gud begåfvat honom. Gud skall veta, att jag nu
icke gör detta för någon hämndgirighets skull, utan endast på det
att jag inför hela verlden må kunna bevisa min oskuld». Den
anklagade påminde, då han fick ordet, om det löfte, som gafs efter
slaget vid Stångebro, att de fångne skulle dömas af utländske
sändebud, samt bad att blifva för rättegången förskonad och att hertigen
måtte anse hans långa fängelse som straff nog. Sedan anklagelsen
blifvit framstäld, erbjöd sig Karl att nedlägga rättegången och
förlåta, om herr Erik ville erkänna, »att han handlat oärligt mot
hertigen och mot fäderneslandet samt varit orsaken till den oro, som
Var och varit». Men dertill nekade Erik Sparre bestämdt att
samtycka.
Derpå framfördes, efter hvar andra, Sten Banér, Göran Posse
och Gustaf Banér. De tilltalades af hertigen med hårda ord och
bådo om förskoning från rättegången. Ture Bjelke, som sedan
framfördes, talade med mycken frimodighet till sitt försvar: hans fel
vore endast det, sade han, att han icke kunnat tjena två herrar;
äfven han vädjade till utländske domare. Dess utom framfördes
Hogenskild och Klas Bjelke, Erik Lejonhufvud, Karl Stenbock, Arvid
Stålarm, Axel Kurk, Krister Horn och Bengt Falk. Sedan dessa
anklagade ännu en gång förekallats, då Erik Sparre uppläste en
vidlyftig protest, földes, efter någon betänketid, domen (den 17 mars).
De anklagade herrarne dömdes då till döden utom Hogenskild Bjelke
och Karl Stenbock, hvilka skulle qvarhållas i fängelse, tills
ytterligare bevis mot dem förebragts. Dagen derpå gaf imellertid
hertigen nåd åt Klas Bjelke, Göran Posse, Krister Horn och Erik
Lejonhufvud, hvilka erkände sig brottsliga och medgåfvo den fälda
domens behörighet.
Under rättegången och efter domens utsägande fälde flere
ansedde män förbön hos hertigen för de olycklige herrarne, men han
förblef obeveklig. De fyra riksrådens fruar sutto i början hvar dag,
omgifna af sina barn, vid slottsporten, men fingo ej komma inför
hertigens ögon; då Karl om qvällarne for ut från Linköping till
Kungsbro, knäföllo de gråtande i snödrifvorna bredvid hans släde,
men han låtsade hvarken se eller höra dem. Då domen skulle
verkställas, reste han bort från staden.
Den 20 mars leddes de lifdömde herrarne ut till afrättsplatsen
(på n. v. Jerntorget i Linköping). Der framgingo, en efter annan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free