Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEN I LINKÖPING (1600).
213
Gustaf Banér, Erik Sparre, Sten Banér och Ture Bjelke. Innan de
lade sina hufvud under bilan, afsjöngo de psalm verser, betygade sin
oskuld och sitt goda uppsåt, togo afsked af forna vänner samt
anbefalde sina makar och barn till anhörigas vård. Sist halshöggs
utan några omständigheter Bengt Falk, hvilken var katolik och vägrat
att mottaga sakramentet af luthersk est. Arvid Stålarm och Axel
Kurk blefvo, i kraft af en skrifvelse från hertigen, benådade på
sjelfva afrättsplatsen.
De fyra riksråden, hvilkas hufvud här föllo, hörde till Sveriges
utmärktaste män på sin tid. Synnerligen var Erik Sparre både inom
och utom riket prisad för sin lärdom, statsklokhet och duglighet.
De voro trogna sin lagkrönte konung och dernäst angelägna om sitt
stånds heder; men de lefde i en hård tid, då konungatrohet kom i
strid mot aktningen för rikets rätt och då adelns anspråk hotade
att upprifva Gustaf Vasas verk. Så blefvo de pligtbrytare midt
under förment pligttrohet.
Dagen före herrarnes afrättning uppsattes riksdagsbeslutet: både
Sigismund och hans son fråndömdes nu all arfsrätt till Sveriges
krona. Hertig Johan, Johan III:s yngre son, erkändes som
arfsberättigad, men förklarades mindre lämplig till konung dels för sin
nära slägtskap med Sigismund, dels för sin ungdoms skull; han
skulle i stället erhålla en del af Östergötland samt Leckö slott
såsom hertigdöme. Om hertig Karl säges det i beslutet, att »han
deruppå fast och hårdt stått, att han ingen konung vara ville eller
någon titel och konunganamn föra, hvilket vi dock af honom begärt,
men att han blifvit af ständerna »genom råd, ödmjuk bön och för.
maning på en annan mening bevekt»; de ofrälse stånden förbundo
sig derför att honom all konungslig rätt och lydnad bevisa samt
erkänna hans son Gustaf Adolf för arfherre; adeln inskränkte sig
blott till den anhållan, att hertigen fortfarande måtte föra
regeringen.
På hertigens hemställan förordnades, att en beskickning skulle
afgå till Polen för att spörja, om fred vore att af konung
Sigismund förvänta, en annan till Ryssland för att afhandla om förbund
med tsaren.
Till lagskipningens förbättrande beslöts, att rättareting, som på
länge ej blifvit hållna, hädanefter skulle hållas i Upsala under
distingsmarknaden och i Linköping under loppet af sommaren, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
