- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
273

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DROTTNING KRISTINA.
273
dagarne föras af det ännu högt uppburna presteståndet, hvilket i
spetsen för de ofrälse stånden allt djerfvare påyrkade en reduktion,
d. v. en indragning till kronan af alla de kronans gods, som
kommit i adelns bänder.
S.
Drottning Kristina.
Gustaf Adolfs dotter hade ärft sin moders, Maria Eleonoras,
besynnerliga lynne i förening med ett stycke af sin faders snille.
Modern behandlade den späda flickan i början kallsinnigt, men efter
Gustaf Adolfs död med öfverdrifven ömhet; barnet artade sig ej
synnerligen väl under sådan ledning. Jakob De la Gardie yttrade
derom i rådet: »Kristina upptuktas, om icke till odygd, dock icke
på sådant sätt och bland sådana menniskor, som sig bör. Hon upp-
.: födes hvarken till gudsfruktan eller till ömhet för fäderneslandet,
läres ej heller hvad till regeringsverket hör». Slutet blef, att hon
genom riksrådets försorg skildes från sin moder och öfverlemnades
åt sin faster, pfalzgrefvinnan Katarina, en allvarlig och gudfruktig
qvinna. Maria Eleonora yttrade derom, att hon gerna såge, om
rådet öfvertoge Kristinas uppfostran, och »skulle det», sade hon,
»då vara som lyftes en sten mig af hjertat»; hon var dock i sjelfva
verket missnöjd med beslutet, och efter en tid lemonade hon af harm
häröfver och af andra skäl hemligen riket och begaf sig till Danmark.
Med otrolig lätthet tillegnade sig Kristina den grundliga
undervisning, hon nu fick. Redan vid 12 års ålder läste hon de grekiska
och latinska författarne på grundspråket. Axel Oxenstjerna sjelf
undervisade henne i statsmannavisdom och regeringskonst; »jag hade»,
skref hon i en senare tid, Þett utomordentligt nöje af att höra
honom tala, och det var ingen läsning, intet spel, ingen förlustelse,
som jag icke gerna lempade för att höra honom).
Redan vid unga
år var hon ett underverk af lärdom: hon talade eller förstod nio
främmande språk och hade inom de flesta kunskapsområden
vidsträckta insigter. Dertill egde hon ett raskt, hurtigt väsen; hon
sof litet, fäste föga vigt vid sin klädsel, var en skicklig ryttarinna
och kunde på jagt fälla haren i språnget. Hon var skarpsinnig,
dristig och beslutsam; men derjämte röjde hon tidigt egensinnighet,
en flyktig hog samt böjelse för slöseri och skänkte sin ynnest åt
Sjögren, Svensk hist. läsebok.
18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free