Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
STORHETSTIDEN.
personer, som voro den föga värdiga. Beundran och hyllning, som
tidigt och rikligen kommo henne till del, bidrogo att hos henne
utbilda en omåttlig fåfänga och en nyckfull sjelfviskhet.
På sin 18:de födelsedag tillträdde hon (1644) sjelf regeringen.
Någon böjelse för de riksvårdande ärendena röjde hon väl i början,
så länge de egde nyhétens behag, men förlorade den snart; hon
behöll dock lusten att i småsaker göra sin vilja gällande och kände
sig allt mer besvärad af rikskanslerens inflytande, hvilket hon derför
sökte nedsätta. Vid de båda ofvan nämnda fredssluten (1645 och
1648) pådref hon ett skyndsamt afgörande och anbefalde
eftergifvenhet, hvarför de ock ej blefvo så fördelaktiga, som de kanske
kunnat blifva. Under westfaliska fredsförhandlingen brefvexlade hon
enskildt med Salvius och motverkade genom honom Johan
Oxenstjerna, hvilken bandlade enligt sin faders råd.
Helst hängaf hon sig åt umgänget med de lärda. Åtskilliga svenska
forskare hedrade hon visserligen och understödde, i synnerhet
Stjernhjelm och Stjernljöök, hvilka hon kallade sina båda »dalstjernor».
Men hon omgaf sig dock helst med lärda utländingar, mot hvilka
hon öfvade en slösande frikostighet. Till ersättning utbasunade de
öfver hela verlden den lärda, snillrika drottningens lof.
Men flyktig och lättsinnig som hon var, slösade Kristina sin
gunst på äfven mindre värdiga personer, till en del utländska
äfventyrare, hvilka vunno hennes tycke och riktades genom hennes
frikostighet. Bland svenska ädlingar var i synnerhet den unge, sköne
Magnus Gabriel de la Gardie, grefve Jakobs och Ebba Brahes son,
hennes gunstling; hon öfverhopade denne så med skänker,
värdigheter och gods, att han inom kort blef Sveriges rikaste man; sjelf
kunde han också skänka drottningen den silfvertron, som Sveriges
konungar sedan dess begagnat. Med adelskap och titlar, som
bortgåfvos i oerhördt antal, belönade hon lumpna eller tvetydiga
förtjenster. Nya grefvar och friherrar utnämnde hon i mängd, och
alla skulle de förses med gref- och friherreskap. At sina
gunstlingar, högadliga eller nyadlade, bortskänkte hon kronogods med så
slösande hand, att till slut föga fans öfrigt för kronan sjelf.
Hennes kusin, pfalzgrefven Karl Gustaf, hade anbållit om hennes
hand och äfven fått något hopp deroin. Men Kristina, som fruktade
att genom äktenskapet inskränkas i sitt oberoende, uppehöll i början
någon tid pfalzgrefven med fagra ord och förklarade till slut, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
