Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
STORHETSTIDEN.
som fört det djerfvaste språket, eller åtminstone allvarligen förehålla
dem det otillbörliga i deras tal, svarade hon, att på en fri riksdag
borde en hvar fritt få säga sina skäl och att »man så bör klappa
det hvita barnet, att det svarta dervid ej förgätes». På denna
riksdag erkändes enligt drottningens önskan Karl Gustafs arfsrätt till
tronen; men då adeln dervid fäste det vilkor, att han skulle
bekräfta dess privilegier, hotade de ofrälse stånden att, om så skedde,
yenast lemna riksdagen.
Jäsningen var imellertid för stark för att kunna af drottningen
i längden beherskas. Redan under riksdagen utforo presterna från
predikstolen mot de mäktiges våld och orättrådighet; adelsmännen
hotade bönderna, och desse hotade tillbaka. Sedan fick man höra,
att finska bönder vägrat göra dagsverken åt sina adliga godsherrar
och att på flere ställen i det egentliga. Sverige budkaflar kringsändes
med uppmaning till samma beslut. Ett inbördes krig tycktes hvart
ögonblick kunna utbryta. Under det en sådan stämning rådde,
försiggick drottningens kröning med slösaude prakt, med fester,
gästabud, lofsånger och skådespel. Sådant gjorde, midt under allmän
nöd och förbittring, ett sällsamt intryck.
Kristina, som länge närt tanken på att afsäga sig regeringen
och dervid betinga sig ett rikt underhåll, för att sedan ostördt egna
sin tid åt resor, studier och nöjen, styrktes i detta beslut vid
anblicken af den oro, som hon till stor del sjelf vållat, och det
utblottade tillstånd, hvari kronan genom hennes slöseri råkat. Redan
1651 tillkännagaf hon för rådet sin föresats, men förmåddes då
afstå derifrån. Under tiden vände sig den allmänna misstämningen
i landet allt tydligare mot drottningen sjelf. Den unge Arnold
Messenius inlemnade till och med till Karl Gustaf en af smädliga
utlåtelser mot Kristina uppfyld skrifvelse, hvari pfalzgrefven
uppmanades att bemäktiga siy styrelsen. Men både Arnold Messenius
och hans fader afrättades, den senare emedan han förmodades hafva
ingifvit sin son de tankar, som denne uttalat; drottningen hade för
sonen yrkat ett vida grymmare dödsstraff än det som enligt
hofrättens dom verkligen öfvergick honom. En påföljande riksdag, der
uy utskrifning och ökade skatter kräfdes, blef under intrycket af
denna dom helt medgörlig: prester och borgare slöto sig försagda
till adeln; bönderna, öfvergifna af medstånden, voro vanmäktiga i
sitt knot. Men då den allmänna stämningen i landet fortfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
