Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
STORHETSTIDEN.
ränningar voro vanliga nöjen. Man klädde sig efter franskt bruk i
egendomliga, guldbroderade kläder; på hufvudet började man sätta
yfviga, pudrade peruker, damerna deröfver afven en vidunderlig,
bandrik hårklädsel.
Den högre och lägre adeln, om än oeniga sinsimellan, voro
dock ense i sitt öfvermod mot den öfriga befolkningen och i sitt
anspråk på företräde framför den samma. Redan på drottning
Kristinas tid tvekade grefve Per Brahe ej att yttra den meningen i
rådet, att endast adelsmännen voro kronans omedelbara» undersåtar,
men att de öfriga voro »medelbara», såsom i närmaste band
undersåtar under adeln. Ansatser till införande af lifegenskap på
adelsgodsen saknades ej; redan under Karl Gustafs tid förfrågade sig en
hög herre i rådet, som den bonde, som var född på frälsegodset, egde
rätt att derutom taga tjenst»; man vågade till och med öppet kalla
bönderna »trälborna». De farhågor, allmogen hyste för införandet
af den »liffländska seden», blefvo också allt större och mera grundade.
Adelsväldet egde dock inom sig föga lifskraft. De stora männen
från tyska krigets tid voro till största delen döda; de qvarlefvande,
sådana som Karl Gustaf Wrangel och Per Brahe, ledo af
ålderdomens bräcklighet. Sönerna visade med få undantag ringa lust
och förmåga att gå i sina fäders fotspår. En del af de
nyadlade hade af ringa anledning fått sin värdighet, en del som
ersättning för innestående löner eller emedan adelskapet följde med
vid någon viss befordringsgrad. Till ej ringa del voro lågadelns
ledamöter inflyttade utländingar.
Allmogen hade genom Karl Gustafs krig blifvit ännu mer
utarmad, och dess tillstånd blef under förmyndarstyrelsen snarare sämre
än bättre. För dess upplysning hade man hittills föga sörjt: hexor,
trollkarlar och kloka gummor» drefvo på landsbygden sitt spel,
skrock och signerier af alla slag voro i svang. Då detta onda
syntes taga öfverhand tillstäldes ”trolldomsprocesser», då åtskilliga
»trollpackor» och »hexor» på grund af domstolarnes utslag bletvo
brända eller annorledes afrättade.
Den inre styrelsen.
I Karl XI:s förmyndarstyrelse fans ej en sådan öfverlägsen
personlighet, som Axel Oxenstjerna var i Kristinas. Magnus Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
