Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XI:S FÖKMYNDARSTYRELSE.
295
Tyskland under förevändning af en uppkommen misshällighet med
riksstaden Bremen. Redan nu började spelet slå illa ut. Tvisten med
Bremen ledde imellertid till ett krig, som man af fruktan för kejsarens
mellankomst måste sluta utan fördel, sedan det medfört stora
kostnader, mot hvilka de påräknade och erhållna »subsidierna» voro en
obetydlighet.
Ludvig XIV började krig för att eröfra en del af de spanska
Nederländerna, d. v. s. det nuvarande Belgien. England och Holland,
angelägna att förhindra denna Frankrikes makttillökning, slöto under
svensk bemedling fred med hvar andra (1667) och ingingo derpå
ett förbund för att skydda det hotade landet. Genom stora
understödsmedel förmådde de äfven Sverige att sluta sig till detta
förbund, som, emedan de allierade makterna voro tre, fått namnet
»trippelalliansen», ehuru regeringen någon tid af fruktan för
krigsfara tvekat. Ludvig nödgades ock till en fred, enligt hvilken han
fick nöja sig med ett mindre stycke af det land, som han tänkt
eröfra.
Men Frankrikes krigsplaner fingo derigenom blott en annan
riktuing. För att taga hämnd på Holland, hvars styrelse han ansåg
för trippelalliansens upphof, rustade konung Ludvig sig att genom
krig tillintetgöra dess sjelfständighet. Dess förinnan förmådde han
England att öfvergå på sin sida. Genom löfte om stora
understödsmedel samt genom gåfvor åt de maktegande förmådde han
äfven svenska regeringen till förbund med Frankrike. Sverige
förband sig då att i Tyskland hålla en här, hvilken skulle hindra
främmande makter från att lemna det anfallna Holland understöd. De
regerande herrarne hoppades äfven nu, att Sveriges inblandning i sjelfva
kriget skulle kunna undvikas, men den gången hade de grundligt
missräknat sig.
Konungens uppfostran och utveckling.
Den unge konungen var i sin späda ålder så svag och sjuklig,
att astrologerna förutsade hans död och drottning Kristina bitreste
för att taga Sveriges tron i besittning. Enkedrottning Hedvig
Eleonora, som sjelf ledde sin sons uppfostran, beflitade sig derför mest
om att utveckla hans belsa och kroppskrafter. Ett af riksråden hade
uppgjort en omfattande undervisningsplan, men enkedrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
