Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
FRIHETSTIDEN.
att enväldets bänsynslöse tjenare länge framstod mera som ett offer
för sina ovänners hämnd och det nya regenthusets fiendskap än som
en förvunnen och straffad statsförbrytare.
Under tiden arbetades på den nya regeringsformen, hvilken
kort derpå antogs och stadfästes. Konungamakten, nyss förut
oinskränkt, blef nu bunden af riksdagens beslut och omröstningarna i
rådet; konungen skulle, hette det, styra med, således icke utan, än
mindre mot råds råde». Vid omröstningen i rådet skulle han ega
två röster samt derjämte utslagsrösten vid de tillfällen, då afgifna
vota för och mot voro jämnt fördelade. En vigtig rättighet hade
han dock åt sig. upplåten, nämligen att utnämna åtskilliga rikets
högste ämbetsmän.
Vid besättandet af lägre tjenster måste hai
hålla sig inom af vederbörande upprättade förslag. Sitt råd fick
konungen ej, som af forno varit brukligt, välja efter behag, utan
måste taga en af de tre, som ständerna föreslagit. Rådet, som nu
återtog sitt gamla namn »riksens råd», skulle utgöras af 24
medlemmar. För sina rådslag skulle rådet ansvara inför ständerna,
hvilka skulle sammanträda hvart tredje år eller derimellan, när rikets
välfärd sådant kunde kräfva. Ständerna egde oinskränkt myndighet i
afseende på lagstiftning och beskattning, öfvervakade styrelsens gång
samt egde besluta om krig, fredsslut och förbund med utländska
makter. Den sistnämnda rättigheten gafs dem naturligtvis som en
följd af folkets misstroende mot möjligen krigslystna regeringar.
Tydligen sökte regeringsformen återställa det forna rådsväldet
och de mäktiga adelsslägternas öfvervigt. Men med sitt förra namn
återfick dock rådet aldrig sin förra betydelse; det utgjordes nu ej
längre af mäktiga läntagare, som herskade hvar i sin landsort, utan
var i sjelfva verket blott det öfversta af rikets arbetande ämbetsverk.
Det var ej mera ett med högadeln och egde ej heller i denna något
dugligt stöd. De stora slägternas makt var bruten genom
reduktionen, som bortsopat deras jordbesittningar, och genom det
vidsträckta nyadlandet, som i betydlig mon ökat lågadelns antal.
Samtidigt med den nya regeringsformens utarbetande blef också
klassindelningen på riddarhuset upphäfd. Lågadeln, hvilken mest utgjordes
af löntagande ämbetsmän, bestämde hädanefter det främsta ståndets
beslut. Adeln lyckades äfven, trots de ofrälse ståndens högljudt
uttalade missnöje, att förskaffa sig ökade privilegier och väckte till
och med förslag om återgång af reduktionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
