Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKETS STÄLLNING VID FRIHETSTIDENS BÖRJAN.
355
yttrande instämde äfven andra rådsherrar. Landtmarskalken, som
uppkallats i rådet, betygade, att ständernas mening vore, att val
skulle ske, men att alla skulle rösta på Ulrika Eleonora. Hon gaf
då vika, afsade sig arfsrätten, liksom hon förut uppgifvit
envåldsmakten, samt lofvade att beträffande styrelsen underkasta sig de
anordningar, som ständerna ämnade vidtaga. Då detta löfte väl
gifvits, utvaldes hon högtidligt af råd och ständer genast till
drottning (23 jan.) men med det tillägg, att hon som sådan icke egde
någon myndighet, förr än hon undertecknat en af ständerna uppsatt
regeringsform. Hertigen af Holstein, som vid riksdagens öppnande
uppehållit sig i Stockholm, lemnade nu Sverige och for efter någon tid
öfver till Ryssland, der han blef förmäld med Peter den stores dotter.
Baron Görtz, enväldets förhatade verktyg och den holsteinske
hertigens förnämste anhängare, bade blifvit fängslad i Tanums
prestyård nära Strömstad, just då han var stadd på väg till Norge för
att inför Karl, om hvars död han var okunnig, redogöra för utgången
af den ryska underhandlingen och föreslå en uppgörelse med
England. Han affördes nu genast till Stockholm, der han stäldes till
rätta inför en särskild kommission, hvars ordförande var Per Ribbing.
Han anklagades för att hafva sökt ingifva konungen misstroende
mot undersåtarne, rådt honom till svåra ingrepp i de enskildes
eganderätt och uppmuntrat honom till krigets fortsättande. Man
vägrade den anklagade att begagna rättegångsbiträde äfvensom att
skriftligen bemöta klagopunkterna; han måste svara muntligen och
föga förberedd, men gjorde det likväl med eftertryck. Några af
beskyllningarna lyckades han gendrifva; på de öfriga svarade han,
att afsigten varit god och att allt skett på konungens befallning.
Men domen, förestafvad af hat och fruktan, var redan på förhand
fäld; den lydde, att Görtz skulle som riksförrädare balshuggas och
hans kropp begrafvas på galgbacken; något lagrum vårdade sig
domstolen ej om att åberopa. Redan följande dagen anmärktes
imellertid i rådet, att den anklagade icke fått efter lag åtnjuta alla
försvarsmedel; men drottningen förordnade egenmäktigt, att
kommissionens dom icke dess mindre skulle gå i verkställighet. Görtz
sökte hos ständerna uppskof, tills han kunnat redogöra för sin
förvaltning af kronans medel, men äfven detta vägrades. Den 20
februari undergick han det honom ådömda dödsstraffet. Det oformliga
förfaringssättet vid rättegången äfvensom den hårda domen gjorde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
