Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
FRIHETSTIDEN.
hamn, Hudiksvall, Sundsvall, Hernösand och Piteå lades i aska.
Under tiden fördes fredsunderhandlingar, hvilka dock länge, trots
landets svåra belägenhet, ej ledde till något resultat, emedan tsareus
fordringar tycktes för högt spända. Men när tsaren slutligen lät
förstå, att han kunde blifva sinnad att på Sveriges tron uppsätta
hertigen af Holstein, hvilken hos honom fått en fristad, föll svenska
regeringen med ens så till föga, att hon blef villig till hvilka
eftergifter som helst. Nu afslöts 1721 den hårda freden i Nystad,
genom hvilken Ingermanland, Estland, Litland samt Viborg och
Käksholm med kringliggande finskt område på en gång afträddes till
Ryssland. Tsaren betalade derimot två millioner riksdaler och
lofvade att ej vidare understödja hertigens af Holstein anspråk på
svenska kronan.
Så störtade med Karl XII:s död det svenska Östersjöväldet
Från sin storhetsdröm vaknade folket upp för att
hädanefter med mer odelad kraft egna sig åt sina inre angelägenheter,
ehuru visserligen tanken på att återvinna den förlorade storheten
ännu länge spökade. »Ofversjöländerna» hade varit goda
försvarsställningar och utfallsposter under den storartade kamp, hvari Sverige
skyddade reformationens nyskapelser och sina under storhetstiden
vunna naturliga gränser, men de kunde utan sorg undvaras, då de
ej längre för detta ändamål voro nödiga. Svenska folket öfvergick
till sitt fredsarbete med oförslappad lifskraft, med obruten själshelsa
och kunde derför utföra storverk äfven på den nya banan.
samman.
Arvid Horn.
„Vårt fädernesland tyckes sväfva som ett redlöst skepp uti ett
brusande haf; att bringa det i säker och god hamn, dertill fordras
en klok och försigtig styrman.) Så yttrade med gripande sanning
en af adelns medlemmar vid öppnandet af riksdagen 1719; skeppet
bergades lyckligt, och styrmannen var Arvid Bernhard Horn.
Han föddes 1664 på ett af slagtens stamgods i Finland.
Fadern, som var öfverste, dog tidigt och lemnade efter sig enka med
fem minderåriga barn i mycket knappa omständigheter. Sönerna
gingo alle sammans i krigstjenst, der två af dem blefvo skjutne.
Arvid inträdde i början som simpel musketerare vid lifgardet, men
han begärde svart och erhöll Karl XI:s tillstånd att gå i österrikisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
