Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
GUSTAVIANSKA TIDEN.
framförda på borggården midt imot församlingssalen. Omgifven af
drabanter och officerare inträdde konungen, tog plats på tronen, och
sedan han äskat ljud, reste han sig och talade med klangfull stämma
följande ord :
»Det är en bedröflig men allmänt känd sanning, att hat och
tvedrägt sönderslitit riket. Nationen har varit skild genom två
partier, hvilka delt henne, så till sägandes, i två folkslag, förenade
allenast att sönderslita fäderneslandet. I veten, huru denna söndring
födt af sig agg, agget hämnd, hämnden förföljelser, hvilket ändtligen
blifrit en periodisk sjukdom, som sargat och förnedrat hela
samhället. Dessa hvälfningar hafva skakat riket för några personers
ärelystnads skull; strömmar af blod hafva runnit, än af det ena
partiet utgjutet, än af det andra, och folket har alltid måst blifva
offer för misshälligheter, som dem föga angingo, men hvilkas
olyckliga följder de först och mest kände. Att befästa sitt välde har
varit de rådandes enda föreniál; allt har måst derefter lämpas, ofta
på andra medborgares bekostnad, alltid på rikets; då lagen varit
tydlig, har bokstafven blifvit vrängd; då han uppenbart stridt mot
afsigten, har han blifvit öfverträdd. Ingenting har varit heligt för
en af hat och hämnd upprörd menighet, och villervallan har
ändtligen gått så långt, att den mening uppenbarligen varit bekänd, att
pluraliteten är öfver lag och ej har annat rättesnöre än godtycke.
Således har friheten, den ädlaste af mensklighetens rättigheter,
blifvit förvandlad i en olidlig aristokratisk despotism. Man har
darrat vid tidningen af ett nytt riksmöte, och långt ifrån att tänka,
buru rikets angelägenheter bäst borde skötas, bar man endast
sysselsatt sig att tillskynda sitt parti pluraliteten, för att vara skyddad
för det andra partiets tilltagsenhet och våld. Om således rikets
invärtes ställning varit vådlig, huru hisklig är ej dess utvärtes
belägenhet! Jag blyges att derom nämna. Född svensk och en Sveriges
konung, borde det vara mig en omöjlighet att tro, att främmande
afsigter kunde råda på svenska män, än mer, att de nedrigaste medel
dertill blifvit brukade. I kännen, hvad jag menar, och min blygsel
är för eder nog att finna, i hvad nesa edra misshälligheter
nedsänkt riket.»
Konungen skildrade derefter, huru han sökt först med godo,
slutligen med strängare åtgärder återställa enigheten och rädda
faderneslandet. »I misstagen eder mycket», fortfor han, »om I tron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
