Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
GUSTAVIANSKA TIDEN.
förhållanden, betryggade rikets fred. De påföljande sex åren utgjorde
en lycklig tid, under hvilken konungen var af folket högt uppburen
och verksamt förde styrelsen till rikets bästa. På följande riksdag
(1778) återupplifvades 1617 års riksdagsordning och 1626 års
riddarhusordning, såsom följd hvaraf äfven klassindelningen återinfördes
på riddarhuset och ständernas motionsrätt sattes i fråga. Redan då
började konungen röja planer och tänkesätt, som gjorde honom
mindre omtyckt.
Gustaf III:s vård om vitterhet och skön konst.
Under Gustaf III:s tidehvarf hade litteraturen och de sköna
konsterna en prisad blomstringsålder. Konungen, som sjelf var ett
mångsidigt snille samt utmärkt sig både som vältalare och författare,
samlade kring sin tron snillrika män af alla slag, synnerligen skalder
och konstnärer, hvilkas verksamhet han på beundransvärdt sätt förstod
att lifva och höja. Den rika skönlitteratur, som så trädde i dagen,
bildade sig till formen öfvervägande efter franskt mönster, hvarför
den ofta bar prägeln af ett stelt regeltvång och en konstlad „smak»; men
denna litteratur, fosterländsk till sitt innehåll och fulländad i sin form,
renade språket och gaf lyftning åt det allmänna tänkesättet.
Frihetstidens grundliga allvar hörde ej till detta tidehvarfs skaplynne. Den
djupgående forskning och det tankdigra men tungrodda språk, som
då utmärkte litteraturen, hade nu sin motbild i en formfulländad
men ytlig vältalighet och en sinnrik skaldekonst, hvilka utgöra
sammanfattningen af hvad man den tiden kallade »vitterhet».
Gustaf III:8 tidehvarf var en glad tid. Konungens tjusande
personlighet, hans älskvärda umgängessätt, de regentegenskaper, han
lade i dagen, och den i en lycklig stund genomförda statshvälfningen
förskaffade honom både tillgifvenhet och beundran. De missnöjde
herrarne drogo sig i tysthet undan på sina gods, men den stora allmänheten
gladde sig öfver tingens nya ordning. Konungen, sjelf slösaktig och
praktälskande, införde vid sitt hof en glänsande rad af lustbarheter;
maskerader, karuseller och skådespel skiftade i brokig omvexling.
Skalderna sjöngo den nya tidens lof, talarne prisade den, och folket
väcktes till yrande lefnadsglädje; att lättsinne och dryckenskap vunno
ett beklagligt insteg, märktes nog svart, men man lade det ej på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
