Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEN 1789.
407
9
stämningen i landet så vändt sig till hans fördel, att han återvunnit
sin forna folkgunst och med säkerhet kunde räkna på de ofrälse
ståndens understöd. Mot adeln och krigshären rådde derimot stor
hätskhet; man kallade dem „ryssar» och förrädare; mot dem utgåfvos
äfven och spredos bland folket en mängd smädeskrifter, för hvilkas
författande konungen ej lär varit alldeles främmande. Kort före
riksdagens början lät konungen häkta en stor del af de upproriska
officerarne i Finland: i ett enskildt samtal yttrade han dock, att han
gerna såge, om de uppenbara hufvudmännen för Anjalamyteriet rymde,
för att undgå ett annars oundvikligt straff, emedan han för det
begångna brottet tillräknade icke så mycket dem, som fastmer en redan
vid 1786 års riksdag verksam liga och vissa förborgade tillställare.
I sitt tal vid riksdagens öppnande yttrade konungen: »Vår
urgamle fiende har uppvaknat. De svaga gnistor af oenighet, som
vid vårt sista möte syntes framljunga, hafva gjort till fyllest att
uppväcka hans hog att deraf begagna sig för att genom våra
misshälligheter försvaga vår styrka, skilja den yppersta af mina
besittniugar från min spira och ändtligen kränka vår sjelfständighet. Hvad
sig tilldragit, hvad fienderna försökt, hvad deras hemliga stämplingar
åstadkommit, ligger för hvar mans ögon». Han berömde derefter
allmogens och de ofrälse ståndens fosterländska nit, erinrade, huru
äfven många af adeln gifvit ett godt efterdöme och tillade dervid:
» Då de makter, som deltogo i vårt öde, trodde oss hafva öfvergifvit
oss sjelfva och tvekade att komma till vår hjelp, syntes på en gång
Sverige återtaga sitt gamla mod. Mäktige furstar förenade togo sig
vår sak an. En konung, genom de närmaste blodsband med mig
förenad, visade på ett kraftigt sätt den nära del, han tager i vår
sjelfständighet, och molnen, som hotade oss, skingrades. Vi hafva
vunnit tid, den är dyr, men det tillkommer oss att den väl använda.
Detta är orsaken, detta är ändamålet af eder sammankomst; men
om jag nu samlat eder under krigets buller, är ändock ingen af
edier, som älskar freden mer än jag; men jag vill bafva en trygg
fred, en fred, ärofull för Sverige, säker för vår sjelfständighet och
nyttig för våra bundsförvandter. Den enda utväg att erhålla den
är att med kraft utföra kriget, och till detta väntar jag eder åtgärd.»
Inom adeln rådde genast vid de första sammanträdena en bitter
sinnesstämning, och man fordrade högljudt, att smädeskrifternas
författare skulle åtalas. Då konungen yrkade, att ständerna skulle till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
