Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
GUSTAVIANSKA TIDEN.
sätta ett hemligt utskott, med hvilket han ville öfverlägga om de
åtgärder, som borde vidtagas för rikets säkerhet, bifölls detta af de
ofrälse stånden, som äfven genast valde ledamöter; men inom adeln
fordrades, innan man skred till val, att en instruktion skulle
uppsättas för det hemliga utskottet. Då konungen förbjöd all
öfverläggning om instruktionen, hvilken han sade vara grundlagsvidrig,
egde på riddarhuset ett par stormiga uppträden rum, dervid några
adelsmän så förgingo sig mot landtmarskalken, den svage
Levenhaupt, att han upphörde att utöfva sin befattning och efter några dagar
ingaf en klagoskrift, deri han kräfde upprättelse.
För att stämma konungen till eftergift begärde Fersen med
honom ett enskildt samtal, hvilket också beviljades. Fersen
förebrådde då konungen att hafva öfverträdt alla paragraferna i
regeringsformen och att hafva värfvat anhängare i de ofrälse stånden till
adelns förfång, men visade, att inga utvägar ändå stodo i hans makt
att tvinga adeln till att vika från en enda bokstaf i grundlagen, och
förklarade, att om våld försöktes, vore adeln färdig att förr låta
begrafva sig under spillrorna af sina bänkar, än den skulle uppoffra
det ringaste af friheten. Konungen dolde sin harm och gaf endast
dunkla svar, men ban yttrade sedan, att all oreda i Sverige efter
1772 komme från Fersen, hvilken under täckmanteln af saktiod
och billighet underhöll partiandan hos sina anhängare samt alltid
varit en afgjord fiende till konungamakten och konungahuset.
Nu sammankallade Gustaf (den 17 febr.) alla stånden på
rikssalen. Konungen berömde de ofrälse stånden för deras förhållande
vid utskottsvalen, men klandrade adeln för vådligt dröjsmål, olagliga
fordringar och förolämpningen mot landtmarskalken, hvars klagoskrift
han uppläste. Jag anser», tillade han, för den första af mina
skyldigheter som hufvud för riket att nedtrycka och näpsa sjelfsvåld
samt ej tåla, att de, som burit sina förmätna händer på min faders
krona, få ryckas med mig om den spira, jag för; och jag kan ej,
jag bör ej tillåta, att en annan del af dem genom tidens utdrägt
gynnar fiendens intressen. Ty blir jag ej snart underhjelpt att få
flottan i sjön och arméen klädd, bevärad och betalt, förklarar jag
här uppenbart, att om våra kuster härjas, Finland brännes, denna
hufvudstad hotas, är det ej min skull utan deras, som såge med
nöje ryssen snarare här i Stockholm och ett ryskt sändebud
föreskrifva mig lagar, än att de ville lemna sin ärelystnad, sin hämnd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
