Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL JOHAN.
471
en
han upplefvat i sitt gamla fädernesland och hört omtalas såsom
nyligen timade i sitt nya, utvecklade hos honom en misstänksamhet,
en skuggrädsla, hvarigenom han skadade sitt anseende. Hänförd af
sin liflighet, gaf han ibland löften, dem han sedan vid lugnare
besinning ej fann sig kunna hålla. Man trodde sig ock hos honom
märka en nästan barnslig svaghet för att höra beröm och en retlig
ömtålighet mot äfven det lindrigaste tadel. Dessa fel kunna
imellertid ej förringa glansen af de stora egenskaper, dem han både som
regent och som menpiska lade i dagen.
Också var Karl Johan just den man, som förmådde kring sig
samla nationen och till endrägt stämma de stridiga partiernas
medlemmar, något som svårligen skulle hafva kunnat lyckas för Karl
August.
Såsom man af folket, en revolutionens son, var ban
de frisinnades hjelte. Gustavianerna, hvilka i början visade honom
en viss skygghet, tjustes snart af hans förbindliga manér och fina
bofmannaton; de voro ock minst af allt obelåtna med en furste, som
icke kunde tala annat språk än det franska; några af dem, t. ex.
Toll, höllos dock atlägsnade från de allmänna ärendena, och Armfelt
såg sig inom kort nödsakad att lemna riket. De förpäme sågo i
kronprinsen den man, som bäst var i stånd att tygla den oroliga
folkmassan och stäfja tryckfrihetens missbruk; de krigiska
fosterlandsvännerna väntade storverk af hans härförarsnille, de fredliga fäste
sig med förhoppningar vid hans nit för den inre styrelsen och
ansågo, att hans lust för krigsära redan i fullt mått var tillfredsstäld.
I Sverige rufvade man på hämndetankar mot Ryssland och
väntade sig, i synnerhet efter den nye kronprinsens ankomst, att i
Napoleon finna en mäktig och välvillig bundsförvandt. Men i
afseende på den franske kejsaren bedrog man sig helt och hållet.
Genom freden i Paris hade Sverige blifvit nödgadt att stänga sina
hamnar för engelsmännen; men icke dess mindre drefs öfver
Göteborg, dit engelska fartyg kommo under amerikansk flagg, en ansenlig
smyghandel, i synnerhet med kolonialvaror. Uppfyld af förtrytelse
häröfver, vände sig Napoleon vid ett tillfälle till svenske
ambassadören i Paris, Lagerbjelke, och förehöll denne med hårda ord, att
Sverige genom sin smyghandel med England vållade kejsaren större
bekymmer än hela det öfriga Europa, hvarför han fordrade, att
svenska styrelsen genast skulle förklara England krig. Samma
fordran framstäldes kort efter Karl Johans hitkomst af franska sände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
