Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
DET NYA STATSSKICKETS TID.
budet i Stockholm, Alquier, hvilken hotade, att Sverige, om ej snar
lydnad följde, genast skulle öfverfallas af ryssar och danskar. Alla
kronprinsens föreställningar voro fruktlösa; den mäktiges vilja måste
utan invändning hörsammas. Krigsförklaringen mot England blef
för den skull verkligen utfärdad. Men då England fann, att detta
fredsbrott var aftvunget, afstod det å sin sida från alla krigsföretag
mot Sverige, ja till och med smyghandeln öfver Göteborg fortsattes,
fastän i större hemlighet, hädanefter som förut. Förmodligen hade
Napoleon väntat att i Karl Johan ega en hörsam lydfurste; men
denne, som nu framför allt sökte främja sitt nya fäderneslands
bästa, öppnade snart, ehuru med stor forsigtighet, underhandlingar
med England och Ryssland för att kunna blifva i stånd att med
framgång häfda rikets värdighet.
På Sveriges utrikespolitik öfvade sålunda Karl Johan redan från
början ett bestämmande inflytande. Under nästan hela året 1811
förde han äfven till namnet styrelsen, enär den gamle konungen på
yrund af sjuklighet måst för denna tid afstå från all befattning med
regeringsärendena. Nu arbetades ifrigt på att sätta svenska
krigshären i godt stånd. Med all kraft företogs enligt riksdagsbeslutet
af 1809 utskrifningen af förstärkningsmavskap. På flere ställen
vållades med anledning häraf starkt missnöje bland befolkningen, i
synnerhet blef detta fallet i Skåne, der betänkliga oordningar
föreföllo. Men trupperna uppträdde här, på styrelsens befallning, snabbt
och hänsynslöst, hvarigenom en blodsutgjutelse tillstäldes, som kanske
ej varit behöflig och bidrog att ytterligare förbittra siunena;
imellertid röjdes tillräckligt, att statens roder fördes beslutsamt och med
kraftig hand.
På riksdagen i Örebro (1812) togs ett nytt steg till allmän
värnepligt genom upprättandet af nationalbeväringen. Det stadgades
nämligen, alt svenska medborgare mellan 21 och 25 år skulle
vara värnepligtige, då det gälde rikets försvar, samt för detta
ändamål årligen, fördelade i åldersklasser, uppbådas till öfning i vapnens
bruk. En annan fråga, som här förekom och afgjordes, var den om
en för tillfället behöflig inskränkning i tryckfriheten. Tidningarna
förde vid denna tid ofta ett bittert och hänsynslöst språk; i
synnerbet voro deras uppretande utfall mot Ryssland olagliga just nu,
då styrelsen ämnade med detta land träda i vänskapliga
förhållanden. Wetterstedt frambar derför och understödde ett förslag till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
