Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
DET NYA STATSSKICKETS TID.
sig göra lät, afslutet, innan den kongress, som i Wien skulle
sammanträda för att afgöra Europas angelägenheter, kunnat börja sina
förhandlingar, enär han befarade, att Danmark der kanske skulle finna
förespråkare. Föreningen med Norge blef derför icke den bästa
möjliga, men väl sådan, som den under dåvarande omständigheter
kunde blifva. Karl Johan torde hafva hoppats att genom foglighet
och tillmötesgående kunna mildra norrmännens gamla ovilja mot
Sverige eller åtminstone med tillgifvenhetens band fästa dem vid
föreningens grundläggare och hans ätt.
Sveriges och Norges nya statsskick.
Efter afslutandet af föreningen mellan Sverige och Norge hafva
båda rikena oafbrutet haft en yttre fred. Sedan Karl XIII aflidit
(1818), uppsteg Karl Johan på tronen. Under hans långa regering
befästes och utvecklades det nya statsskick, som för Sverige inträdt
från 1809, och Norge började träda i besittning af sin nyförvärfvade
sjelfständighet.
Sveriges författning är i sina allmänna drag bestämd genom
de fyra grundlagarne: regeringsformen, riksdagsordningen,
successionsordningen (arfföreningen) och tryckfrihetsförordningen.
Regeringsformen har åt konungen gifvit en myndighet,
tillräckligt stark för att kunna upprätthålla inre ordning och häfda rikets
yttre sjelfständighet, men på samma gång äfven åsyftat att sätta en
dam mot egenmäktighet och godtycke från konungadömets sida.
Konungen eger allena styra riket på det sätt, som regeringsformen
stadgar, men han måste i alla ärenden, innan han fattar beslut,
höra sina ansvariga rådgifvare, statsråden, hvilka till antalet i början
voro 9, sedan 10. Till dem hörde äfven (till 1840) de 4
statssekreterarne, hvilka egde att inför konungen, hvar inom sitt facki,
föredraga de ärenden, som skulle handläggas. Skulle imellertid det
beslut, som konungen säger sig vilja fatta, uppenbarligen strida mot
grundlagarne eller allmän lag, åligger det statsråden att derimot
till protokollet göra kraftiga föreställningar. Om det strider mot
regeringsformen och statsrådets föreställningar ej hörsammas, åligger
det den föredragande att vägra kontrasignation, utan hvilken ingen
kunglig skrifvelse får åtlydas. Den föredragande nedlägger i sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
