Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES OCH NORGES NYA STATSSKICK.
485
fall med det samma sitt ämbete, men behåller lönen, tills riksdagen
hunnit pröfva hans handlingssätt; först om detta gillats, får han,
under förutsättning af konungens bifall, sitt ämbete återtaga.
Konungen eger att efter vederbörande rådgifvares hörande ingå
i afhandlingar och förbund med utländska makter samt börja krig
och sluta fred. Men de för ett krig erforderliga medlen kunna
endast med riksdagens samtycke uppbäras. En för krigsbehof aflagd
penningsumma, »stora kreditivet», finnes visserligen att tillgå, men
den får icke lyftas förr, än riksdagskallelse blifvit utfärdad. Konungen
eger, med få inskränkningar, tillsätta »förtroendeämbetsmän», till hvilka
höra statsråd, presidenter, landshöfdingar och högre officerare. Men
tjenstemän af lägre grad utnämnas efter förut uppsatt förslag. Hela
förvaltningen skall af konungens myndighet ledas och öfvervakas.
Han eger ock rätt till „ekonomisk lagstiftning), i kraft hvaraf han
påbjuder ordningsstadgar för ämbetsmyndigheter, för så vidt allmän
lag och riksdagens beskattningsrätt derigenom ej lida intrång.
Högsta domaremakten är öfverlemnad åt en särskild, från statsrådet skild
myndighet, högsta domstolen, hvilken dömer konungens dom;
konungen kan likväl, om honom lyster, deltaga i målens afgörande och
eger då två röster. Från ådömdt lifsstraff m. m. kan han gifva nåd,
men skall dervid först inhemta högsta domstolens utlåtande.
Konungadömet är ärftligt på manssidan. Dör konung utan
att efterlemna manliga bröstarfvingar, efterträdes han af närmast
arfsberättigade prins. Reser konungen utomlands och ej inom tolf
månader återvänder eller faller i sjukdom och inom nämnda tid icke
till helsan återställes, sammankallas riksdagen, hvilken som styrelsen
lager den författning, som den nyttigast finner».
» Riksens ständer äro svenska folkets representanter», hette det
i riksdagsordningen af 1810; och så var äfven förhållandet ända till
1866. De fyra riksstånden bibehöllos af nämnda riksdagsordning i
pästan oförändradt skick. Inom adeln egde hvarje på riddarhuset
introducerad ätt en röst, hvilken skulle afgifvas af ättens hufvudman;
dessa bufvudmän egde rätt till säte och stämma å riddarhuset, men
denna rättighet uppvägdes icke af motsvarande skyldighet. Af
presteståndet voro biskoparne och pastor primarius sjelfskrifne; för öfrigt
valdes ett visst antal ombud, mest kyrkoherdar, från hvarje stift.
Medlemmarne af borgarståndet utgjordes i början blott af
borgmästarne samt sådana näringsidkare, som inom stad hade burskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
