Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES TILLSTÅND OCH UTVECKLING UNDER OSKAR I.
523
slaget tillstyrktes af konstitutionsutskottet och förklarades af
ständerna hvilande. Under mellantiden omfattades frågan med lifligt
intresse af allmänheten, och »reform möten» höllos i Orebro, der ett
förslag i mera demokratiskt syfte uppgjordes. På riksdagen 1850
föllo imellertid båda förslagen, hufvudsakligen genom adelns och
presterskapets motstånd. Hartmansdorff framlade ett annat,
grundadt på ståndsinrättningens bibehållande, men äfven detta väckte
adelns misshag, emedan sjelfskrifvenhetens afskaffande deri påyrkades.
Stämningen mot honom blef derför på riddarhuset så bitter, att
under de första dagarne efter hans förslags afgifvande alla lemnade
den bänk, der han satt, och ingen ville tala med honom. Vid sina
åsigter fasthöll han dock orubbligt och blef till slut af sina
ståndsbröder något mildare bedömd. Kort före sin död (1856) sände han
dem den helsningen: »Bed adeln icke hålla så länge på sin
sjelfskrifvenhet, att den icke får någon nytta af hennes uppoffring.» Väl
tycktes arbetet för representationsförändringen afstanna under senare
delen af Oskar I:s regering, men intresset derför fortlefde, och det.
visade sig, att konungen sagt rätt, då han en gång yttrat, att detta
vore ven fråga, som ej kunde falla».
En af folkrörelserna under året 1848 inträffade i Slesvig och
Holstein, hvars tyska befolkning sökte lösslita sig från Danmarks
öfvervälde och bereda en anslutning till Tyskland. Denna rörelse
understöddes af det tyska »förbundsparlamentet», och Preussen grep
å Tysklands vägnar till vapen för att »befria» de omtvistade
landskapen samt lät sin här inbryta i Ilolstein och Slesvig. Från
Danmarks sida gjordes flere försök att vinna Sveriges väpnade
understöd. Skandinavismen var detta år synnerligen verksam, mest vid
universiteten, och konung Oskar sjelf tog lifliga intryck af denna
»studentpolitik». Han lät för preussiska hofvet tillkännagifva, att
»
han skulle motsätta sig hvarje anfall på danska öarna, och för att
gifva behörigt eftertryck åt sina framställningar sammandrog han
med svenska riksdagens och norska stortingets bifall en svensk-norsk
här af 20,000 man, hvilka förlades i Skåne. En mindre afdelning
af hären öfverfördes till och med för någon tid till Fyen. Denna
Sveriges hotande bållning bidrog i någon mon till tyskarnes aftåg
ur Jylland, der de inbrutit, samt till krigsrörelsernas afstannande
under den närmast påföljande tiden. Det lyckades konungen att i
Malmö (aug. 1848) bemedla en vapen hvila på sju månader. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
