Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
DET NYA STATSSKICKETS TID.
Sveriges neutralitet och iakttog fortfarande i afseende på
Finmarkstvisterna en oroväckande hållning. På grund deraf fann konung
Oskar rådligast att närmare sluta sig till vestmakterna. Under
bandlingar derom inleddes med Napoleon III, fransmännens nye
kejsare, samt med England; ett franskt sändebud, general Canrobert,
infann sig i Stockholm och mottogs i Sverige af befolkningen
öfverallt med mycken välvilja. · Så afslöts (nov. 1855) ett fördrag,
»novembertraktaten», hvarigenom Sverige förband sig att icke göra
någon landafträdelse till Ryssland och erhöll löfte om vestmakternas
hjelp. Fördraget var afsedt för en fortsättning af kriget. Men i
sjelfva verket förehade verstmakterna, utan att svenska regeringen
visste derom, afgjordt fredsplaner. Sveriges uppenbara öfvergång på
deras sida tjenade till påtryckning på Ryssland och bidrog sålunda
till fredens påskyndande. Vid fredsslutet, som egde rum i Paris
(1856), vans för Sverige, åtminstone skenbart, en fördel, derigenom
att Ryssland i en tilläggsartikel förband sig att ej vidare befästa
Ålandsöarna.
Det ansträngande arbete, som konung Oskar städse ålade sig,
i förening med den sinnesoro, som de utländska förhållandena
ingåfvo honom, bröt under loppet af år 1857 fullkomligt hans helsa,
hvarför han med ständernas bifall öfverlemnade styrelsen åt sin äldste
Efter ett långsamt aftynande, hvarunder han var blott
som en skugga af sig sjelf, afled han den 8 juli 1859. Blaud
nordens båda folk efterlemnade han ett aktadt minne; den tid, under
hvilken han regerade, hör också till de lyckligaste och
förhoppningsfullaste skeden i vår historia.
son, Karl.
Konung Karl XV.
Efter sin faders död besteg Karl XV Sveriges tron, sedan ban
som regent under de två föregående åren skött styrelsen. Han var
en högrest, kraftfullt byggd gestalt med tilltalande, manligt sköna
anletsdrag. Det bodde inom honom en dristig, hugstor själ, som
kände sin kraft och trådde efter storverk. Till öfvermått egde han
ungdomlig ysterhet och lefnadsfriskhet. Han kände sig», säger en
»,
minnestecknare, »som i sitt element, då han fick på en yster fâle
spränga fram öfver heden eller i skog och mark förfölja det flyktande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
