Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Marscher, soldat- och beväringssånger - 99. Drabanten Gustaf Örn (Kung Karls bedrifter flögo)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På hufvudet han hade en stor bredskyggig hatt,
omslutet tätt om lifvet ett älghudskyller satt,
om midjan satt ett bälte, ovanligt bredt och stort,
med breda söljan fästad på vederbörlig ort.
Vid sidan hang hans slagsvärd, af svenska stålet gjordt,
och uppå vänstra armen man tvenne handskar sag;
af buffelläder voro hans stöflar likaså,
med järnbeslagna sulor och stora sporrar på.
Kär kungen och hans hoffolk på honom länge sett,
hvarunder mången hofman hans ansikte belett,
de yttrade: »Man skulle förfriskning honom ge,
på det man också skulle hans matlust kunna se.»
Då trädde fram en junker med fin konfekt och vin
och bjöd åt karolinen, som med en fintlig min
den hela flaskan tömde uti ett andedrag —
och sen konfekten sväljde uti ett enda tag.
Där stod han hög och ståtlig liksom ett gammalt träd.
»Månn’ han kan vara farlig att litet fäkta med?»
så tänkte en fäktmästare, som på ett fiffigt sätt
åt karolinen räckte en liten nätt florett.
Men denne stod orörlig och intet vapen tog,
hvarför fäktmästar’n fiffigt på näsan honom slog
till hofvets stora nöje, som såg på detta spratt
och reste sig från bordet med munterhet och skratt,
Då brann i hjältens öga, ett steg framåt han tog
och fransmannen en örfil med flata handen slog,
så att han for i väggen och dog i samma stund,
och blodet stänkte vida i hela salens rund.
De sköna föllo neder i vanmakt en och hvar,
och själf ve kungen darrade för en så bister karl;
men vår minister skyndade att föra honom ut
från det bestörta hofvet, och därmed var det slut.
Det säges, att det synes ett hål i väggen där,
där fransmannen har stupat; det tydas kan så här:
»Till minne af en örfil utaf en karolin,
som inte ville fäkta, men slogs som bara hinl»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
