Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 4. Länsmannen och zigenar-höfdingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
30
För större säkerhets skull bröt bandet upp på natten och
på samma gång det gjorde sig i ordning att resa till Seffle, där
Camardes dotter uppehöll sig, skickades ett säkert bud med
Edmund, bandets sist eröfrade byte, till Karlstad, hvarest zigenarne
sedan ämnade uppehålla sig någon tid.
Genom förmedling med likasinnade tjufgömmare eller
kommissionärer, som zigenarne hade i de flesta städer, som de
plägade besöka under sina irrfärder, lyckades det dem nästan alltid
att undgå den fruktade polisens klor och att ostörda njuta
frukterna af sina djärfva stölder.
*
Lille Edmund hade, sedan han under tårar upprepade gånger
ropat på sin mor och Nanna, slutligen blifvit uttröttad och
somnat in.
Han begrep intet af sitt öde och hans blindhet besparade
honom äfven kännedomen däraf. Han saknade dock den sorgfälliga
skötsel och de smekningar, hvarvid han var van, han saknade
nu rosornas doft, fontänens plaskande, sin mjuka bädd och
sina sötsaker. Men då han fortfarande kände Kurres silkeslena
hufvud, trodde han ändå, att han icke för alltid förlorat, hvad han nu.
saknade. — Det var väl blott en liten kort skilsmässa. — Hvad
hade han gjort, för att man icke åter skulle låta honom få komma
tillbaka till sin mor, till Nanna, till sina rosor. Tanken på
en skilsmässa för alltid från hans kära kunde icke få rum i deri
oerfarna barnasjälen. — — —
Edmund var af naturen ett för öfrigt mycket rikt begåfvadt
barn. Försynen tycktes hafva medelst ett skönt yttre och en rikt
begåfvad själ velat ersätta honom för den bristande synförmågan.
Uppfostrad af en from och kärleksfull moder hade han tidigt
vänjt sig vid gudsfruktan och han hade lagt alla förmaningar och råd
troget på hjärtat. Det var rörande att höra den lille blinde
gossen tala högljudt med sin Gud, på samma sätt som med alla
andra, som han icke såg. — Han trodde verkligen, fast än han
icke såg.
På aftonen, då by publiken med larmande bifallsyttringar gaf
sin belåtenhet tillkänna med hundarnes konster, satt den lille
gråtande Edmund inne i vagnen och förtärde ett stycke groft
rågbröd, doppadt i mjölk, hvilken, magra kost han nu, som alltid, då
han förtärde något, delade med Kurre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0030.html
