Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. En ohygglig beskyllning - Kap. 6. Zigenerskans dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
43
var hos oss på eftermiddagen och fastän han friar till vår dotter
och min gubbe har så godt som gifvit flickan vår åt Jerker, så
säger jag ändå sanningen, det vill säga det jag tror vara
sanningen och det fastän jag hållit af Jerker, som om han redan
varit min måg. Och nog hade det blifvit ett par af min jänta
och honom alltid, om inte det här kommit i vägen. Men nu är
det inte skäl i, att han sticker sin näsa inom våra dörrar vidare.
Underlig som han var då han var hos oss, trodde jag, att något
var i olag. Jag förstår nu, hvad det var. Det var samvetsaggen
som plågade honom och väl kan han ha samvetsagg, då han säljer
sin husbondes barn. Nu vet nådig frun, hur det är. Jag är blott
en simpel bondhustru, men heder i kroppen har jag, och skall jag
också själf därför lida, säger jag sanningen ändå. Jerker lär väl
stå sig slätt, när han blir förhörd.
Mor Britta steg upp och tog afsked.
Det var en ohygglig anklagelse, hon utslungat mot Jerker
och följderna af densamma skola i det kommande skönjas.
Vi måste nu åter uppsöka zigenarbandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
