Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 6. Zigenerskans dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
45
olyckliga utan anseende till personen, utan att sätta ifråga, om de
förtjäna det eller icke: hvad vore eljest vår barmhärtighet? Och är
det föröfrigt icke rätt och billigt, att vi söka återföra förtappade
till Gud. Är det icke hans vilja, att vi räcka dem vår hand?
— Men — en zigenerska — nådig fru?
— Den där utan synd är, kaste första stenen på henne,
sade den mycket religiösa damen. — Kom Anders.
Detta fruntimmer, en änkegrefvinna Stålsko, tog sålunda
zigenerskan och hennes gråtande barn med sig hem.
Anders gick misslynt förut, och så snart de anländt till
grefvinnans lilla hem i Åmål, öppnade han porten och släppte
in sin matmor och hennes för honom motbjudande sällskap. Han
riglade sedan alla dörrar och tillskrufvade alla fönsterluckor samt
föresatte sig att vara på sin vakt.
Grefve Stålsko hade varit diplomat och under sin vistelse
vid legationen i Paris blifvit invecklad i politiska intriger och
blifvit medlem af en klubb, hvilken regeringen sprängde samt lät
af rätta de klubbmedlemmar, som blefvo gripna. Men man var ej
nöjd med denna hämnd. De politiska partierna voro i den vildaste
strid med hvarandra och motståndarne till det parti, som
grefve Stålsko tillhört, höllo sig icke för goda till att förfölja
änkegrefvinnan. Med knapp nöd lyckades grefve Stålskos svenske
tjänare att rädda grefvinnan och sig själf. Han flydde med henne
först till Spanien, och därifrån togo de sig under ganska stora
bekymmer vägen hem till Sverige.
Genom försäljning af sina dyrbarheter och medelst en räddad
penningsumma lyckades det henne att grundlägga ett visst
välstånd åt sig, hvarefter hon bosatte sig i Åmål och lefde nu
där i djup tillbakadragenhet med sin trofaste tjänare, finnande sin
lycka i att utöfva barmhärtighet.
Af det med Camarde anställda förhöret erfor grefvinnan till
sin glädje, att zigenerskan icke var så fördärfvad, som man kunde
hafva skäl att tro henne vara, hvarför grefvinnan erbjöd sig att
behålla mor och dottar hos sig med det villkor, att zigenerskan
skulle låta undervisa sig i den kristna läran och låta döpa både
sig och sin dotter.
Vid denna tidpunkt såg Camardes andra dotter för första
gången dagens ljus. Den flickan döptes. Grefvinnan Stålsko stod
fadder åt henne och gaf den lilla flickan namnet Maria, hvilket
modern med det för zigenarne egendomliga sinnet för välljud
förändrade till Moina.
Barnet var ganska vacker och sköttes väl.
Camarde kunde aldrig för sig och sina två små döttrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
