Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Edmund och Moina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
57
— Hvarför i trasor? Han den lille, vackre ängeln! utropade
Moina.
— Du är en åsna, men det rår du inte för! snäste Kira,
Tror du, att vi skulle få en vitten, om hänvisade sig i sina granna
kläder? Vi hade visserligen funderat på, att låta honom dansa på
lina, ty då kunde han vara klädd i sin granna kostym, men han
är ju ett sådant blindstyre, att han inte ens kan gå för sig själf
på släta marken, så mycket mindre skulle han kunna göra det på
en lina. — I det hela taget, skulle modern hafva gjort en dålig
affär med pojken.
Moina gjorde iDgen min af att fordra en förklaring öfver
detta sista yttrande. Hon ville låta systern fortfara i sitt tal, fästan
det cyniska sätt, på hvilket Kira skildrade zigenarlifvet, på det
högsta misshagade henne.
Samtalet Systrarne emellan blef likväl nu afbrutet, ty
Carmarde ropade på Moina att vara sig följaktig till höfdingen, för
att där aflägga en slags statsvisit, som var nödvändig, innan hon
kunde betraktas som en medlem af bandet.
Joe väntade dem i sitt tält.
Han reste sig icke upp vid Camardes och Moinas inträde
och zigenarne, som omgafvo honom, underhöllo sins emellan ett
sakta hviskande samtal, under det att de draperade sig pittoreskt
i sina sönderrifna kappor.
Höfdingen rökte ur en stor och präktig sjöskumspipa, som
han stulit af en förnäm man. Pipan hade varit försedd med ett
praktfullt ädelstensgarnityr och silfverlock, hvilket dock allt
blifvit borttaget och såld t.
Joe såg på Camarde med en listig blick och sade pekande
på hennes dotter:
— Jaså, det är hon?
— Ja, svarade Carmande, det är min yngsta dotter.
— Åhja, hon är inte så illa, fortfor höfdingen.
— Jag skulle tro det, menade modern stolt.
Nu började Joe en sträng examen, med Moina angående hennes
kunskaper, hvilka alla voro af den egenskapen, att de icke
kunde tillämpas bland zigenarne.
Höfdingen ryckte föraktligt på axlarne.
Med allt detta, sade han, kan du inte bland oss förtjäna
ens en dryck vatten. Du kan ju inte en gång dressera
hundarne.
— Hon kan läsa och skrifva, sade Camarde.
— Hvad tusan behöfs det bland oss? utbrast Joe.
— Hon kan sy kläder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
