Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Mor Kitta kallar trollen på Reseberget till dans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
111
— Hvart skall du ta vägen, Elsa? sporde han.
— Jag skall ut ett ryck i bygden, far, svarade hon.
Gubben, som just aldrig lade sig i, hvad som hände och
skedde hemma med undantag af det, som hörde till gårdens skötsel,
frågade ej vidare, och Elsa fortsatte sin väg fram.
Gladt hälsade hon mor Kitta och Jerker, då hon kommit till
pörtet. Det var henne en särskild glädje att få se Jerker och
tala med honom, och det gjorde henne godt i själen att finna, det
han var karl att hålla humöret uppe, trots de motgångar, som
hade händt honom. Icke anade hon, att det var hon själf, som
hade ingjutit denna lefnadslust och detta lugn i hans själ, ty
aldrig kunde hon tänka sig, att han skulle hafva kunnat höra,
när hon häromsistens talade med mor Kitta.
— Går Jerker med till Reseberget, mor Kitta? sporde Elsa
henne helt tyst.
— Ja, det gör han. Jag behöfver kärlek med mig och I
båda älsken ju hvarandra. Hä?
— Ja, nog älskar jag Jerker, och det kan en väl se, att
han inte är skyldig till något brott.
— Trollen få svara.
— Tror mor Kitta, att trollen svara då?
— Ja.
— Men det är väl inte farligt att gå upp på Reseberget?
— Är hon rädd? Hva?
— Rädd är jag inte, men nog är det kusligt alltid.
— Har hon kärlek i hjärtat och tro i själen, så är det inte
farligt. Men spring ej, om trollen komma fram, ty då ...
— Hvad då?
— Har hon stål på sig?
— Ja.
— Hvad har hon då?
— En stoppnål och en strumpsticka.
— Det är bra. Jerker har knif, han, och jag ... hvad jag
har, det säger jag inte.
— Är det tid att gå snart, mor Kitta? frågade Jerker.
— Har han brådtom? sporde gumman.
— Kors, när en skall till trollen, är det väl bäst att komma
dit snart, så att en kan ha hopp om att snart komma från dem.
— Det säger jag er, komma trollen fram och dansa, så
rören er ej, springen ej, ty då sno de svansarne om edra ben,
och sedan kunnen I bjuda till att springa bäst I viljen. Se här,
drick brännvin!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
