- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
116

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Mor Kitta kallar trollen på Reseberget till dans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

116

än någonsin, då den utkastade dessa ord, hvilka voro så ytterst
fruktansvärda.

         Min hämnd, ja, min hämnd skall lyckas väl!

         Triumf, jag hämnas, min hämnd lyckas väl!

Väl! tjöt eko.

         Triumf, min hämnd lyckas väl!

         Min hämnd, ja, min hämnd lyckas väl!

Det suckade i skogen, och ju eländigare stigen blef, desto
flera stenar lossnade från densamma och rullade rasslande ned
utför branterna.

Den obevekliga rösten sjöng:

I nattliga andar, bestormen hans själ!
Af eder hand hans graf redan bäddas!
         Jag segrar!
Ja, jag skall hämnas likväl.


Och för att liksom inpränta detta uti sinnet på de förskräckta
unga människorna, som följde efter mor Kitta, ljöd det åter:

         Ja, jag skall hämnas likväl!

Och så stormade tonerna fram väldeliga:

         Triumf!
Triumf! min hämnd lyckas väl!
         Triumf!


Elsa gick som i en dröm. Mor Kittas befallande rörelse
dref henne framåt.

                 Triumf!

         Triumf, min hämnd lyckas väl!

— Gud vare oss nådig! tänkte Elsa.

         Triumf! min hämnd lyckas väl!

— Herre, förbarma dig öfver oss, tänkte Jerker ödmjukt.

         Triumf! Min hämnd lyckas väl!

Lyckas väl! sjöng eko hotande,

Därefter blef det alldeles tyst.

Nu stannade mor Kitta.

Öfver allt syntes dimmor, hvilka än höjde, än sänkte sig.

Det var älfdans, tänkte Elsa och Jerker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free