Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 12. Mor Kitta kallar trollen på Reseberget till dans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
119
Skynda hit! Må du mig höra!
Jag dig kallar, afgrundens drott!
Kom!
Bistå mig, att min hämnd utföra,
Tjäna mig en timme blott!
För min vrede, Edgard, må du bäfva!
Du mot mig vill dig förhäfva;
Du mot mig vill dig förhäfva!
Att din fräcka kärlek kväfva
Jag krossar den i din barm!
Ja! krossar i din barm!
Ja! I din barm!
Jag krossar den i din barm!
Bäfva!
Jag krossar den i din barm!
Denna sång kom mor Kitta mycket bra till pass.
När sången slutat, pekade hon upp mot en höjd, som låg fri,
en bergklint, hvilken höjde sin hjässa öfver skogstopparne. Och
se där! Där stod en storväxt mansfigur.
— Belsebub! Din makt är bräckt! sade mor Kitta och
gjorde ett tecken med käppen.
Det var underligt, att figuren försvann från klinten.
— Kommen! sade hon åt Elsa och Jerker. Vi gå hem!
De läto ej säga sig detta två gånger.
De följde gumman tigande, som de kommit upp på berget,
och visst är, att återfärden gick bra mycket lättare än färden
upp på berget, och att både Elsa och Jerker nu andades lättare och
lugnare nu än förut.
Någon sång hördes ej vidare i skogen.
Mor Kitta hade haft en ovanlig tur vid denna färd. De
uppstigande dimmorna hade verkligen synts såsom rörliga
massor af dansande älfvor, och molnen, hvilka då och då skuggat
öfver månen, hade åstadkommit ett trolskt spel bland snåren uppe
på berget, och både Elsa och Jerker hade varit alldeles öfvertygade
om, att de sett demoner dansa kring sig, samt tackade Grud, att
de, såsom mor Kitta befallt dem, kunnat vara tysta och ej heller
sökt att ny bort, då, såsom mor Kitta sagt, trollen skulle slå sina
svansar om deras ben.
Men mor Kitta hade äfven fått en alldeles ofrivillig mänsklig
medhjälpare. Det var sångaren, som i skogen sjungit sina
demoniska sånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0119.html
