Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 15. Kisses leksaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
154
— Ni skall, förbaska mig, höra mig!
Friherrinnan Lejonman sprang upp ur soffan, kastade
med harm bort sin bok och gick ut ur rummet. Tulldirektören
följde henne ur kabinettet och in i förmaket, ur förmaket och in
i matsalen, ur matsalen och ut i trädgården. Friherrinnan sökte
sin tillflykt in i det kinesiska lusthuset därstädes. Örnnäbb följde
efter. Han skulle ha följt henne utom stadens tull, liksom han
nu var henne tätt i hälarne och förebrående sade:
— Hvilket ädlare bruk kan ni väl göra med en del af edra
60,000 riksdalers årliga räntor än att hjälpa en vacker, dygdig
och olycklig kvinnlig släkting, och hvilkens olyckliga ställning ni
till på köpet själf kan göra er samvete af att hafva framkallat.
Tror ni väl, att en näfve guldmynt, som jag kanske skulle kunna
aftvinga er med min envishet, skulle kunna i någon väsentlig mån
förbättra det onda, ni har gjort henne? Nej, fru friherrinna! Det
skulle i ganska ringa mån hjälpa, det skulle icke kunna föranleda
ert olyckliga offer att glömma, det ni visat er vara en ovärdig
syster åt en aktningsvärd bror, som i lifstiden var den unga
flickans far.
— Jag hoppas, att ni är god och ej lägger er i dessa mina
enskilda angelägenheter, sade friherrinnan.
Men tulldirektören lät icke tysta munnen på sig. Han
utropade i stället:
— Min bästa fru friherrinna, bringa mig ej till vrede. Det
hindrar matsmältningen och rubbar hälsan.
Och under det att han sade detta, låste han igen lusthusdörren
samt stoppade nyckeln i sin ficka.
— Hvad nu, min herre! Vill ni göra mig till fånge i mitt
eget hem! utropade friherrinnan.
— Ja! svarade han bestämdt.
— Ni skulle våga!
— Ja!
— Herr baron!
— Fru friherrinna!
— Öppna!
— Nej!
— Jag befaller!
— Jag lyder ej!
— Med hvad rätt vill ni spärra in mig här i lusthuset?
— Med människovännens rätt!
— Smutsa ej detta ord!
— Jag talar rent.
— Öppna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
