Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 15. Kisses leksaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
157
— Men för fan! Hör då på mig, friherrinna, eller blir jag
allvarsamt ond!
— Jag hoppas, jag har ingenting att frukta af er.
— Här springer ni som en galning från stol till stol, från
det ena hörnet af rummet till det andra.
— Ja, jag får säga er, att ert uppträdande gör mig på det
högsta nervös, svarade friherrinnan, som verkligen i upphetsning
gick hastigt fram och åter, stötande till de stolar, hvilka stodo
henne i vägen.
— Kasta vi då boll härinne eller göra vi springlekar! Hä?
— Jag svarar er inte, oförskämde! utropade friherrinnan.
— Låt oss sluta, medan tid är, ty jag är helt andtruten,
sade tulldirektören.
— Sluta! Jag begär intet bättre än att få sluta detta
obehagliga uppträde, som ni själf ställt till, svarade friherrinnan.
Men Örnnäbb fortfor:
— Tiondelen af ert öfverflöd, fru friherrinna, blott tiondelen,
jag begär inte mer för den stackars Adèles räkning.
Då stannade friherrinnan Lejonman, och fixerande sin
plågoande, sade hon:
— Men hvad har då den där flickan för märkvärdigt, som
så mycket väcker ert intresse?
— Hvad hon har? Hvad hon har? utropade Örnnäbb. Hon
har sin olycka.
— Det är inte mycket.
— Hon har mitt medlidande.
— Jag lyckönskar henne.
— Jag är kärleksfull, fru friherrinna.
— Synnerligen då det är fråga om en ung flicka, tycker jag
mig märka.
— Jag har icke blifvit försoffad af läsarokolportörer och
förvirrad af demoraliserande konventiklar, som till på köpet äro
förbjudna att hållas.
— Ni är näsvis, människa! utropade friherrinnan på det
högsta uppbragt öfver, att hon blifvit påmind om, det hon hållit
till på konventiklar och godt en läsareapostel, som hon nu föraktade
lika mycket, som han förut stått högt i hennes ynnest.
— Nej, min bästa fru friherrinna, jag är inte näsvis, svarade
tulldirektören, men jag är en uppriktig man, som ej är rädd
att säga min mening rent ut, det känner ni till förut,
friherrinna.
— Jag afbryter allt umgänge med er, sade friherrinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
