Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 16. Morgonrodnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
160
— Se här, Axel, här är papper. Skrif, och skrif i din mors
namn.
— I min mors? utropade unge baronen frågande.
— Ja, svarade Örnnäbb, vi måste skona henne, fastän hon
just inte förtjänar det. — Nå, hvarför ser du så misslynt på mig.
Aha! jag ser, jag förstår, hur det är fatt! Unge herrn är grannlaga
och lider af att se en främmande komma sin vackra kusin
till hjälp. Men har du pengar då?
— Inte mycket, det skall Gud veta.
— Inte mer än du själf behöfver, är det inte så?
— Jo!
— Nå, men för tusan, låt då din familjs bäste vän handla,
som han vill. Det här är för öfrigt blott ett förskott, hvilket jag
förr eller senare ämnar låta återbetala mig. Skrif du bara.
— Hvad skall jag skrifva?
— Som jag dikterar.
— Som du vill då.
Unge baronen satte sig till rätta på stolen och skref efter
sin väns diktamen följande:
Min mor glömmer sin aflidne brors ovänliga förhållande till
henne och återskänker åt er, Adèle Haraldson, sin vänskap. Ni
skall hvarje halft år få mottaga en lika stor summa som den,
hvilken jag innesluter i detta bref och sänder eder. Och när ni
en gång ämnar gifta er, skola vi gifva er större prof på vår
vänskap!
— Se så, sluta nu brefvet efter egen fatabur, fortfor
tulldirektören.
— Duger det att jag sätter förbindligast? frågade Lejonman.
— Visst duger det, svarade Örnnäbb.
Lejonman skref då:
Förbindligast
Axel Lejonman,
Nu skola vi laga, att detta bref skyndsammast kommer på
posten. Säg sedan till portvakten i din mors hus, att han lämnar
dig personligen alla bref, som komma och ha Karlstad i poststämpeln.
Jag vill sannerligen icke, att de skola rullas ihop och tjäna
kissemissarne till lekbollar och icke heller, att de skola göra din
mor harm, ty vi måste ändå hafva medömkan med hennes svaghet,
en i sanning olycklig idé att hata den stackars föräldralösa,
till dess att jag hinner bringa henne på andra tankar. Emellertid
måste vi se tiden an så länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
