Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 17. En bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
183
— Åh!
— Herrn har aldrig fått det där porträttet!
— Hvad säger ni?
— Det var inte åt er, det var ämnadt — — —
— Nå, hvad mer?
— Är herrn, den herrn ger sig ut att vara, så har herrn
stulit det där porträttet från sin mor.
— Nej, nej! utropade Lejonman.
— Jo, då vill ni bedra mig och Adèle.
— Nej, nej nej, jag svär — — —
— I hvilketdera fallet som helst, så får ni inte se det kära
barnet, förkunnade Adèle bestämdt, och hon skyndade till dörren.
Lejonman stoppade hastigt brefven och porträttet i sin
bröstficka och skyndade efter gumman.
— Tilda, Tilda! ropade hon.
Hon fortsatte sin väg utan att lyssna till honom. Han sprang
då i fatt henne.
— Hör mig Tilda, bad han.
— Men hon ville intet höra.
— Jag besvär dig, Tilda!
— Gå, befallde hon.
— Låt mig få träffa Adèle.
— Aldrig! — Se så, gå er väg och kom mig inte för nära!
Ni är en bedragare, gå!
Hon var omöjlig.
Lejonman svor och förbannade sig själf. Han vågade icke
alltför mycket stöta sin lilla kusins förtrogna för hufvudet. Så
hunno de fråm till det hus, där Adèle och Tilda bodde. Gumman
öppnade porten blott till hälften, döf för Lejonmans försäkringar,
och smög sig på tvären in i portgången, slog igen porten midt
för Lejonmans näsa och skyndade sig att skjuta för en regel.
Och där stod nu Lejonman med lång näsa.
Man får icke förundra sig öfver, att den älskogskranke
ynglingen icke anade godt af denna början.
Men han var likväl i den lyckliga åldern, då man icke så
lätt fäller modet.
Skulle han fortsätta i sina bemödanden att få träffa Adèle,
eller skulle han kasta yxan i sjön och resa hem med oförrättadt
ärende?
Naturligtvis det förstnämnde.
Ja, han skulle, kosta hvad det ville, se Adèle. Hvad hade
han med den där gamla tjänarinnan att göra. Adèle skulle yttra
sig i saken. Hon skulle fälla sitt utlåtande, och det vore väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
