Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 18. En intrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
215
— Hvad då om jag får fråga? sporde friherrinnan, hvilken numera,
var allt för van vid baronens utrop för att fästa sig vid det burleska i dem.
— Jo, om förmiddagarne sköter jag min tjänst.
— Det är ju gammalt nytt.
— Låt mig tala till punkt.
— Jag ber.
— Ni önskar mamsells bekantskap?
— Jag har sagt det.
— Hör på: Ni låter mamsell flytta till er.
— Med nöje.
— Vid nitton års ålder vill man gärna se sig litet omkring.
— Jag har anledning tro det.
— Umgänget med er, fru friherrinna, torde icke så litet
komma att smickra henne.
— Jag har ingen anledning att tänka annat.
— Under ert beskydd, friherrinna, kan mamsell komma i
tillfälle att få se Stockholm.
— Alldeles riktigt anmärkt.
— Och det utan att tadlet skall kunna träffa henne.
— Jag hoppas, att allt tadel skall vara fjärran från mitt
hus, samt dem jag hyser.
— Absolut!
— Men hvart vill ni komma, baron?
— Hören på, mina damer! utropade Örnäbb. I ären ta
mig tusan som skapade för hvarandra!
— Åh!
— I ären ett par kvinnor, som böra lära känna hvarandra.
— Medgifves!
— Och I skolen komma att älska hvarandra, ja ta mig fan
skolen I ej komma att göra det!
Hvad skulle friherrinnan Lejonman väl kunna svara på
ett så oväntadt förslag af den frispråkige baronen?
Intet!
Och dessutom kunde hon ju ej annat än gilla honom i detta
fall, trots det burdusa sätt han användt. Hon kunde ej annat
än gilla honom, ty just det förslag, som han gjort, öfverensstämde
med hennes egen böjelse. Hon kände sig mycket dragen till Adèle.
Hon räckte den unga flickan handen.
— Vill ni följa baronens förslag? sporde hon
— Ja, jag är djupt tacksam därför, sade Adèle.
— Är ni ensam?
— Nej, jag har en gammal väninna med mig och en
kammarjungfru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
