Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 18. En intrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
217
Det är dessutom alltid bättre att vara för mycket blygsam
än för mycket framfusig, om man nu icke kan lära sig träffa,
detta lagom.
I en ung flickas väsen utgör blygsamheten en hufvudprydnad.
Såväl vid sitt inträde i värden som sedermera bör hon
uppträda enkelt, vara blygsam i sitt yttre, tillbakadragen och
anspråkslös i hela sitt väsen men tillika härskarinna öfver allt detr
som världen en gång för alla fastställt såsom form för den goda
tonen.
Ty det må nu vara henne lätt att ogift vandra genom lifvet
eller att såsom maka och moder uppfylla sitt skönaste kall, så
är kvinnlighet och blygsamhet i förening med ett säkert och
värdigt uppträdande hennes skönaste prydnad och den för henne
tryggt förbi de många farliga klippor, som kunna resa sig i
hennes väg.
Den unge mannen däremot, hvilken i viss mån uppväxer
så att säga under världens ögon, bildar sig genom denna samma
värld till medlem däraf och ursäktas på denna grund ofantligt
mycket lättare för det, som möjligen kan brista honom i för
mycken eller för liten blygsamhet.
Visserligen fordrar världen äfven af honom, att han skall
vara herre öfver den goda tonens regler, men den unnar honom
också tid att fylla de luckor, som möjligen kunna förefinnas i den
rätta helgjutenheten af hans umgängeston och ser gärna mellan
fingrane med ett och annat.
Hvad som i afseende på den unga flickan kan illa uttydasr
kan till och med väl passa en yngling, såsom till exempel en
smula dristighet och käckhet, som dock icke får urarta, så att
de skrankor öfverskådas, hvilka den goda tonen uppsatt.
Kvinnor framför allt se på en allt för skygg ung man med
föga gynnsamma blickar.
Blygheten är blygsamhetens öfverdrift och fordras icke af
en yngling, ty den innehåller i sig något kvinnligt, något
omanligt, som misspryder ynglingen.
Men må han därför ingalunda vara själfkär.
Det finnes bland «tomma» och enfaldiga människor, knappast
nå^gn mera ömkansvärd än den, som är uppfylld af sitt eget jag.
Hvem har icke sett personer, som icke tyckas hafva
vetat om något annat än sig själfva och hvilkas första angelägenhet,
då de träffat främlingar, varit, att underrätta dem om, hur
mycket de visste.
Den gamle John Bungar berättar oss om en man »Okunnig»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
