Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 18. En intrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
219
dagligen drog Adèle närmare och närmare friherrinnan, utan att denna
själf märkte det.
Och slutligen föreslog friherrinnan Adèle, att hon aldrig
skulle lämna henne, utan bli kvar som hennes gäst och sällskap
för alltid.
Detta förtroliga förhållande mellan Adèle och hennes faster,
hvilket tycktes föra de båda älskande, Adèle och Axel, med raska
steg framåt mot det af dem efterlängtade och åsyftade målet, hade
likväl sina stora olägenheter.
Adèles fader, hvilken man ju sagt, att hon rest till möte
och väntade i Stockholm, kom ej.
Friherrinnan gjorde ibland sina anmärkningar däröfver samt
uttryckte sin förvåning öfver, att han ville låta sin dotter så länge
vänta på honom.
Det var ganska kinkigt att kunna med rätt kurs dublera
dessa skär utan att torna på.
Men hittills hade Adèle lyckats.
Då friherrinnan kom in på detta ömtåliga ämne, måste Adèle
för att undvika bestämda frågor och bestämda svar påfinna några
undanflykter.
Detta var ingalunda något lätt för henne; ty hon hade mycket
svårt att få en osanning öfver sina läppar.
Baron Axel beslöt att komma henne till hjälp.
Men han var ej så diplomatisk — han var mycket oskicklig
såsom medhjälpare och ej alls lämplig som räddare.
Hans fraser voro till den grad besynnerliga, att hans fru
mor började bli uppmärksam och hvad värre var, misstänksam.
Adèle förskräcktes.
Axel Lejonman gick och svor för sig själf öfver sin egen
dumhet samt kom med sig själf öfver ens om, att han aldrig i
lifvet skulle i denna sak öppna sin mun mera.
Hade han förstört alltsammans?
Ja, nära nog!
Hans mor blef mycket misstänksam. Men Adèle förstod
dock att leda hennes tankar på andra ting; men väl insåg den unga
flickan, att hon stod vid kanten af ett djup och att hon lätt skulle
kunna störtas — tack vare fästmannen — om hon icke kunde leda
sin fasters tankar in på andra föremål, såsom nya moder, musik,
spektakler, baler, diverse förslag till nöjen för dagen, för den
kommande dagen eller och för hela veckan.
Hvad som ännu ytterligare kostade på de unga älskande var
det odrägliga tvång, hvilket följt på den anständiga friheten, som
de förut njutit under sina samtal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
