Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 19. Fåfängt klappar tulldirektören på friherrinnan Lejonmans hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
232
dyrbar relik griffeltaflan var för modern, tog taflan och började
med en griffel rita på den.
Utan vidare besinning vätte hon fingrarna i munnen och
suddade ut Pauls bokstäfver — — —
Gode Gud! Hvad hade hon då gjort för förskräckligt eftersom
modern, hvilken just i samma ögonblick kom tillbaka, blef
så ond?
Lilly darrade i hela kroppen inför moderns hotande ögon,
hvilka syntes vilja tillintetgöra henne, då hon upptäckte, hvad
flickan hade gjort —- — — så fruktansvärda ord hade Lilly ännu
aldrig förut hört af modern, och aldrig hade hon tagit i henne
så hårdt som nu.
— Bort, bort med dig — — — aldrig mer vill jag se dig
inför mina ögon — — — du — — — — du — — — —
Då Lilly på aftonen gått till sängs, tänkte hon på dessa
moderns ord och heta tårar flöto ned på kudden.
Hela dagen därpå höll hon sig af fruktan på afstånd från
modern, och när hon satt midt emot henne vid bordet, vågade hon
knappt slå upp ögonen. Huru gärna hade hon inte inhämtat sin
fars råd, huru hon skulle få sin mor god igen; men han var bortrest
i affärer och väntades icke hem förrän om åtta dagar — då
först skulle hon kunna utgjuta sitt hjärtas bekymmer för honom.
Han kom hem.
Lilly talade med honom om sina bekymmer.
Han hörde tyst på henne, och då hon slutat tala, sade han,
kärleksfullt smekande hennes hår:
— Mamma blir nog god på dig, om du går och ber henne
om förlåtelse. Hon är så sorgsen öfver Paul, och därför är hon
sig så olik mot er.
Lilly svarade ingenting men tycktes blifva mycket fundersam.
Hon ville så gärna bedja sin mor om förlåtelse, men hon
vågade det inte, när hon ånyo tänkte på hennes vrede.
Ack om ändock Paul varit hos dem och bedt för henne —
då skulle nog mor förlåtit henne, ty honom hade hon aldrig nekat
något.
Nu kom en feberaktig oro öfver Lilly.
Timme efter timme smög hon sig till moderns dörr för att
lyssna eller kika genom nyckelhålet, alltid i ångest att bli
upptäckt af modern, och då denna en eftermiddag företagit en längre
promenad, smög Lilly sig osedd in i moderns rum.
Med skygga blickar sökte hon i sykorgen fram nyckeln till
skrifbordet, hvars låda hon öppnade; ty där gömde modern
griffeltaflan, hvilket Lilly sett genom nyckelhålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
