Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 20. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
247
och hon höljde sig äfven i flanell och krusflor för att utvärtes
sörja en fader, som hon aldrig ägt.
Emellertid måste det erkännas, att det var ganska opassande,
att Axel Lejonman på detta dråpliga sätt spelade komedi med sin
fru mor och till och med — fastän utan hennes vetskap — gaf
henne själf första rollen i denna komedi.
Men det fanns dock en ursäkt: Han var nitton år och
därtill kär upp öfver öronen - och detta ursäktar många fel — —
hvilken yngling har ej flera sådana att förebrå sig?
*
Flyttningen till Karlstad skedde på bestämd tid.
Det var något underligt för Adèle att på detta sätt komma
tillbaka dit och att flytta in i landshöfdingeresidenset. — Det var
något underligt för Elsa att göra samma resa. — Och Tilda —
hon visste ej rätt, hvad hon skulle tänka.
Men vi få tala om dem sedan. —
Oaktadt sin motvilja för denna komedi, var således Adèle
nu fästad vid sin faster — Naturligtvis kände alla i Karlstad
henne, och hade hon låtit kalla sig Adèle Duval därstädes, skulle
det genast hafva blifvit uppståndelse i staden. Men nu kom hon
dit såsom friherrinnan Lejonmans fosterdotter, man trodde
adoptivdotter, och hon kallades också för Lejonman.
Hon blef införd i de förnämsta sällskapen i Karlstad, ty
dessa samlades naturligtvis ofta i residenset, och landshöfdingen
umgicks gifvetvis hos samtliga stadens honoratiores.
Adèle var vackrare än vanligt i sin sorgdräkt; hon gjorde
alla unga män galna i sig, hon fjäsades på alla sätt, men man
kunde dock se, att hon led — — — Detta tillskref man hennes
sorg. Hvem hon sörjde, hade man ej reda på; man visste blott,
att hon sörjde, och man beklagade henne, men beundrade hennes
skönhet lika mycket.
Adèle var ju så väl känd i hela Karlstad förut. Hon var
med rätta ansedd såsom ett dygdemönster och man gladdes öfver,
att hon kommit på grön kvist, men beklagade hennes sorg, som
väl dock skulle vara öfvergående.
Under allt detta led Adèle outsägligt inom sig själf, i följd
af de oupphörliga osanningar, som hon måste förmå sig att uttala;
men var hon ett ögonblick ensam med sin kusin, så tackade han
henne för hennes godhet, hennes kärlek, hennes eftergifvenhet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0247.html
