Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
252
är skyldig mig uppriktighet tillbaka! Har ni någon böjelse? —
ja eller nej!
— Herr baron — — —
— Herr baron! Herr baron! härmade Örnnäbb. — — Har
ni någon böjelse? För tusan! Är det då något ondt uti att ha
en böjelse?
— Nej!
— Är det så svårt att ärligt tillstå den? Jag skall hjälpa
er; jag skall tjäna er i er kärlek! jag känner mig i stånd därtill.
— Nej, herr baron, nej, jag har ingen böjelse!
När Adèle under obeskriflig ångest sagt detta, var hon ur
stånd att längre uppehålla samtalet, hon lämnade hastigt rummet
för att slippa höra eller tala mer.
Uppträdet hade varit långt och sönderslitande för Adèle.
— Då friherrinnan Lejonman och hennes son kommo hem,
lagade Adèle att hon fick ett samtal i enrum med Axel. Hon
gjorde honom förebråelser, för hvad hon för hans skall redan fått
lida. Hon föreställde honom, hvad hon hade att utstå af
Örnnäbbs enträgenhet, hur omöjligt det var för henne att, om hon
afsloge Örnnäbbs anbud, blifva längre kvar hos sin faster — och
huru det likaledes vore omöjligt för henne att skänka landshöfdingen
sin hand, då hennes hjärta tillhörde en annan.
Suckar, tårar och de ömmaste uttryck slutade detta
stormande uppträde.
De visste ej hvad de sade, de två älskande, de visste ej
heller, hvad de skulle företaga sig.
Lejonman tog slutligen ett rask beslut och ville genast sätta
det i verket. Det kunde förstöra allt, det var sant; men det
kunde också gifva allt en lycklig vändning. Hans beslut var, att
för Öronäbb upptäcka, att Adèle var general Haraldsons dotter, att
han älskade henne, och att hon älskade honom; att hon på hans
enträgna böner spelat en farlig komedi och att de icke hade något
hopp om en lycklig utgång af saken, så framt icke Örnnäbb ville
ställa sig på deras sida. De hoppades, att han åtminstone skulle
uppoffra en böjelse, som icke kunde blifva besvarad och att han
skulle bevara deras hemlighet om, han icke kunde förmå sig att
tjäna dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
