Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett familjedrama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
277
hemmet, och under hans frånvaro gör den förblindade modern alla
hans ansträngningar fruktlösa.
Straffar han det vanartiga barnet, söker modern bakom hans
rygg att trösta det med något godt, under det hon kallar fadern
en barbar. Och sonen? Jo, han inser snart, att han i modern
har en viljelös slafvinna för alla sina nycker, ett beredvilligt
verktyg för hvilken plan som helst, som han sedan endast lönar med
— otacksamhet.
De flesta föräldrar anse sina barn vara de bästa och
klokaste. Man har lett häråt, men förhållandet är och blir
detsamma.
Till en viss grad är ju detta också riktigt. Föräldrarne se
barnet utveckla sig för deras ögon ovanligt raskt. Det dröjer ej
länge, förrän det börjar tala , börjar tänka själfständigt och gör
sina mer eller mindre förståndiga, naiva anmärkningar.
Föräldrarne äro förtjusta häröfver. Barnets utveckling förekommer
dem som ett under, och de kunna ej tänka sig, att andra barn
kunna utvecklas på samma sätt eller ännu hastigare och bättre.
Deras förhållande till barnet blir därför nästan som en tillbedjan.
Tiden går, och barnet skall börja skolan. Som regel är det
mindre godt utrustadt på förståndets vägnar, men föräldrarna äro
öfverbevisade om motsatsen. Vågar nu dess lärare att gifva det
en anmärkning eller att straffa det, blir otillfredställelsen med
skolan rätt betydlig, och ofta nog blir en sådan lärare i barnets
ögon orättvis och partisk.
Går barnet ej framåt med skolarbetet, är undervisningsmetoden
dålig, eller beskyller man läraren för att vara försumlig i
sitt arbete, obegåfvad, likgiltig. Hos barnet faller det icke
föräldrarne in att söka något fel, och detta lyssnar alltför gärna till
föräldrarnes ord och anser sig själf för ett oskyldigt, misshandladt
offerlam; det blir mer och mer trotsigt, och för hvar dag
växer dess själf godhet.
Resultatet af föräldrarnas välmenta, men tyvärr ofta förfelade
uppfostran blir en generation, som alls icke kan blifva till gagn
och nytta för samhället. Hade föräldrarna däremot i tid öppnat
sina ögon och sökt att förskaffa sig en klar blick och en fördomsfri
uppfattning af sina barns karraktär och förmåga, skulle de kunnat
glädja sig vid vissheten om, att hafva uppfostrat nyttiga
medlemmar i samhället. —
Hvarken Jerker eller Elsa kunde motsäga Tilda. Hon hade
nog rätt, det var allt säkert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
