Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett familjedrama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
287
den ohyggliga scenen, gjorde likväl ett berömvärdt försök att medla
mellan mor och son. — Men hvem frågade efter Tilda? Hon var
ju ändå blott en tjänarinna.
Grefve Ludvig hade ett mycket svårt humör, alldeles som
hans mor, och det bröt nu ut. Det kom till en ytterligt häftig
ordväxling mellan mor och son.
Ingen ville ge med sig.
Slutligen befallde grefven fram sin droska, och stolt och
bestämd in i det sista tog han Elsa med sig.
Han var mycket öm emot henne.
Trots det att Tilda icke kunde fördraga, att Elsa hängaf sig
åt grefven, då hon ju lofvat hjärta och hand åt Jerker, och trots
det att hon icke kunde gifva sitt bifall inom sig själf åt grefven
for det han öfvertalat Elsa att bli hans brud, kunde hon dock
icke annat än värdera honom för hans ömhet mot Elsa. — Han
omfamnade henne inför sih mors ögon flera gånger och sade så
mildt och beskyddande:
— Var lugn och obekymrad, Elsa, du har intet att frukta —
nej, ingenting alls, min älskade!
Droskan körde fram.
Grefven gick lugn och kall ut tillsammans med Elsa och
lyfte henne till kuskens lätt begripliga förvåning upp i åkdonet,
där han själf tog plats bredvid henne. Men hastigt steg han ur
droskan igen och gick in i förstugan samt vidare till dörren af
frukostrummet. Där ropade han med en stämma, som var
fullkomligt lugn och alldeles fri från den dallring, hvilken vreden
plägar gifva det mänskliga röstorganet:
— Farväl, min mor!
Grefvinnan stod lutad öfver fröken Lejonman, som ännu låg
afsvimmad, och då hon hörde sin sons röst, höjde hon upp sitt
ansikte, hvilket var förvridet af vrede och nu sannerligen kunnat
anstå en medusa, samt sade:
— Från och med denna dag har jag ej mer någon son!
Och så skildes de åt, mor och son.
Droskan rullade bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
