Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 22. Resesjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
295
— Åh, herre Gud, det rara barnet! Ja, jag hade aldrig
trott, att hon skulle bli en arbetares hustru. Och nu skall hon
bli grefvinna Lohufvud, se, det är något annat det! Gud välsigne
det kära barnet!
— Ni talar, sonv om ni hade hufvudet under armen, mor,
utropade Jerker. Men det rår ni inte för. Ni är högfärdig och
galen af er och därför — — —
— Håll han munnen på sig, Jerker, och bry sig inte om min
dotter, som ändå rakar honom hans näsa förbi, det skall jag säga
honom!
— Jag håller med Jerker, sade Elsas far, och visst borde
man sätta länsman på grefven, som stulit min dotter, alldeles som
man stal den blinde gossen på Funkhammar.
Det blef en vild träta mellan Elsas far och mor. Jerker
hjälpte gubben med den påföljd, att gumman ryckte ned en
kastrull från spiselhyllan och kastade den rätt i pannan på Jerker
samt kallade honom för barn tjuf och vid andra missfirmande
namn.
— Detta skall ni stå till svars för, kära mor! sade Jerker
och hytte med handen åt henne. Pass på, att ni inte får krypa
in för det här! Jag är ingen barntjuf, som ni säger! Ni skall
böta för det namnet, och ni skall ta mig raggen plikta för
blodvitet, som ni gifvit mig.
När han sagt detta, gick han.
Gumman trodde, att han gick till länsmannen, och det
trodde hennes man också. Men Jerker gick inte dit. Han
styrde i stället sina steg till mor Kitta, för hvilken han klagade
sin sorg.
— Har Elsa gifvit sig åt grefven! utropade mor Kitta.
— Det har hon.
— Har hon gjort det af fri vilja?
— Det säges så.
— Gud tröste oss, hvad har kommit åt flickan!
— Hon har väl blifvit högfärdig, som mor hennes, det
gemena stycket, hvilken kallat mig för barntjuf och slagit mig en
kastrull i pannan, att jag fått det har såret. Men länsman skall
jädran i mej — — —
— Bry sig han inte om länsman nu, sade mor Kitta, utan
tänk fast hellre på Elsa. — Vet han, hvart grefven for med
henne?
— Nej, visste jag det så — — —
— Till Karlstad kanske?
— Nej, då skulle jag hafva mött dem på vägen, när jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
