Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 22. Resesjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
298
Tystnad, en ovanlig tystnad, rådde, endast då och då
afbruten af någon enstaka vilseflugen fågels kvitter.
Så småningom delade sig den östra synrandens lätta skyar,
och ett ljuslager bredde sig bakom densamma. — Nu hördes
kvitter här och där, och tunga vingslags klapprande i rymden
hördes från en rofmättad örn, hvilken invigt dagens ankomst med
fångsten af en stackars hare.
Strimman bakom skyarne började allt mera skimra i guld
och ljusa färger, och man hörde prassel bland buskarne från män
och kvinnor, hvilka gingo genvägar till sina arbetsplatser. Högre
lyfte sig den gryende morgonrodnaden för att i ett öngonblick
lämna rum för den gula eldkula, som majestätiskt utbredde sitt
sken öfver bergens toppar.
Den nya dagen hade inträdt med en strålande morgonsol.
Långt bort från de aflägsna vägarne hördes rasslet af hjul,
och yrvakna kråkor kraxade i luften på sin flykt efter föda.
Jerker började åter sin vandring.
Snart mötte honom en stenig bergsfors med sitt fräsande
skum. Forsen hoppade under björkar och alar och lade sig tätt
intill gångstigen, bullrade och brusade efter bästa förmåga.
Gångstigen smyckade sig med sitt måleriska pärlband af
stenblock, som på växlande afstånd från hvarandra kantade honom
mot afgrunderna — ju djupare dessa voro, desto tätare slöto sig
blocken tillsammans. An var denna ringlande stenallé af porfyr,
än af gneis eller chiffer, än af granit eller marmor, allt efter råd
och lägenhet. Än stodo stenarne klädda med lavar och mossor,
än voro brottytorna ljusa och glänsande. Allt var omväxling.
Och öfver allt detta reste sig på åsarne milliontals granar. —
Hur Jerker gick och gick, aldrig kom han till Resesjön.
Det blef afton. Han var trött och hungrig, men Resesjön
såg han ej till, det blef dag och morgon flera gånger om. —
Jerker saknades på Stora Högåker, hans frånvaro anmäldes för
länsman. Af mor Kitta fick denne veta, att Jerker sagt sig skola
gå till Resesjön.
Man måste anställa skallgång efter honom.
— Helt visst har han gått vilse och kanske svultit ihjäl i
skogen, sade länsmannen.
— Trollen ha tagit honom, sade mor Kitta.
Och det trodde folket också,
Grefvinnan Lohufvud var mycket ifrig att få rätt på Jerker.
Hon hade sig bekant, att Elsa lofvat blifva hans, innan hennes
hufvud blifvit alldeles förvridet af grefve Ludvig. — Grefvinnan
hade hoppats, att Elsa skulle ta sitt förstånd till fånga, om hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
