Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 23. Mordförsöket å baron Axel Lejonman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
302
föredrogo, att återköpa sina stulna näsdukar, framför att förse sig med
nya. — Field-Lane var vid Lejonmans ankomst till London och
hade länge varit egentliga försäljningsgatan för stulna näsdukar.
Axel Lejonman företog sig en promenad.
Ett par kvinnliga gestalter af det slag, som man påträffar
blott i London, smutsiga, trasiga, små, men viga, utstuderadt kloka
och så vedervärdigt, ja aplikt fula, att man kunde tveka att dela
den allmänna åsikten, att de verkligen voro mänskliga väsen —
ett par sådana gestalter hade helt plötsligt slingrat sig som ålar
genom mängden, sprungit bakom Lejonman och sedan försvunnit. —
En herre hade sett detta och gick fram till Lejonman, samt gaf
honom det rådet, att förse sig med en annan näsduk, emedan han
helt visst blifvit bestulen på sin näsduk.
Riktigt! — Lejonman hade förlorat sin näsduk. Han kunde
icke utgrunda hur detta gått till. Men borta var den, det var
alldeles visst.
Field-Lane, denna trånga och smutsiga sidogata med tusende
brokiga, fladdrande näsdukar af alla kulörer vinkade i närheten. —
Nyfikenheten och behofvet af en annan näsduk, drefvo Lejonman
in på denna gata.
Näsdukar i alla färger, fästade vid stänger och snören
fladdrade ur alla fönster, fördunklade det för öfrigt ganska sparsamt
på gatan fallande dagsljuset och spärrade formligen ingången till
butikerna.
Allt hvad man hörde och såg utom detta, var blott skrikande,
smutsiga barn, hojtande kvinnor och gubbar.
Lejonman blef formligen bestormad af alla dessa och en gång
nästan våldsamt indragen i en bod. — Men han förhöll sig tappert,
och som han kommit in på denna gata, ville han verkligen handla
till sig en näsduk, men först ville han dock skaffa sig en total
bild af gatan; han kanske aldrig mer skulle komma dit. Näsduken
skulle han köpa sig i sinom tid, på återvägen för att ej löpa fara
att åter bli bestulen på densamma.
Ändtligen trädde han in i en helt liten och tyst bod, framför
hvilken icke stod någon utropare. — Det var likväl mindre
en bod än en tom, mörk skrubb, hvars alla förråder fladdrade
utanför på snören och stänger.
Han begärde en fin silkesnäsduk.
— Jag skall visa er mina bästa varor, sir! Varor blott för
gentlemän!
Med dessa ord inbjöd en man med ganska frånstötande
utseende Lejonman att följa sig. Man kan säga, att af hans
ansikte syntes blott ett borstlikt skägg och en röd näsa. — Likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
