Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 25. Brefvet från Axel Lejonman och följden däraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
326
Samma dag på middagen besökte friherrinnan Lejonman
statsrådet, friherre Örnnäbb.
— Hvad ser jag! Ni i staden friherrinna! utropade
Örnnäbb.
— Ja, jag har följt Adèle hit. Hon har just rest till London.
— Till London? eftersade Örnnäbb.
— Ja, Axel behöfde hennes hjälp. Jag kunde ju hafva
rest själf. Men hon är yngre, och hon skall ju i alla fall bli hans
hustru. Ni har väl hört olyckan med Axel?
— Olyckan? Nej! Hvilken olycka? stammade Örnnäbb.
Friherrinnan förundrade sig mycket öfver, att Örnnäbb icke
visste af detta, och hon omtalade fullständigt, hvad hon erfarit om
mordförsöket på hennes son.
Örnnäbb vitsordade friherrinnans godhet och omtanke att
låta Adèle fara till London.
— Men hade hon pass? frågade han.
— Ja.
— Då är allt i sin ordning. Ni äter naturligtvis middag
hos mig i dag och stannar i Stockholm någon tid?
— För middagen tackar jag. Men redan i morgon måste
jag resa hem.
— Prat! Dröj åtminstone ett par dagar.
Friherrinnan gjorde det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
