Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 26. Jerger gör ett betydelsefullt fynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
332
Under vägen köpte Jerker en strut karameller åt Edmund,
ett par bakelser och en bit kött, denna var afsedd åt Kurre.
Det var vid en nu för länge sedan försvunnen gata, som
Moina bodde, en gata, som till följd af sin böjda form hade fått
namnet Gumshornsgatan.
Det var ej lätt för Jerker att hitta dit. Men hur han
frågade och frågade, kom han dock fram till huset vid
Gumshornsgatan.
Det var ett envåningshus, försedt med två vindskupor och
i den ena bodde Moina och Edmund för en ringa penning hos
ett hederligt arbetsfolk.
Det blef en stillsam jul i vindskupan, men en jul, som
aldrig kunde glömmas.
Edmund omtalade, hvad som händt honom, och hur snäll
Moina alltid varit. Moina omtalade, hur hon funnit Edmund och
deras lidanden. Hon hade sökt grefvinnan Stålsko i Åmål, men
grefvinnan fanns ej mera där. Hon hade försökt att få reda pår
hvarifrån Edmund var, för att bringa honom åter till hans
anhöriga. Men så länge hon hade uppehållit sig på landsorten, hade
man skytt henne och kallat henne tjufkona och äfven vid andra
förnedrande namn, ty man hade sett, att hon var en zigenerska.
Hon hade då begifvit sig till Stockholm, och där hade folket varit
mycket vänligt mot henne, och Edmund hade där fått ganska
mycket pengar, så mycket, att hon kunnat spara litet åt honom,
sedan hon användt en del af pengarne till deras gemensamma
uppehälle.
— Ja, nog är Moina en hederlig flicka alltid, sade husfadern
i den lilla familj, där de bodde och rätt gör hon för sig, och som
en mor är hon för det blinda barnet, det kan jag, om det behöfs,
lägga hela handen på evangelium och svärja på.
— Men hvarför är Jerker i Stockholm; hvarför är inte Jerker
kvar hos pappa och mamma? Jerker skulle bli deras kusk,
vet jag, sade Edmund.
— Det får lilla Edmund kanske veta, när Edmund kommer
hem till Funkhammar, hvilket väl inte lär töfva så länge. Jag
har allt fått min beskärda del af sorg och olycka, jag också.
Men nog kan väl Edmund säga, att jag aldrig gjort Edmund
något illa, sade Jerker.
— Hvem har sagt, att Jerker gjort mig illa? Usch, det var
styggt sagdt! utropade gossen.
— När Edmund kommer hem, får nog Edmund veta allt Gud
vare pris, att jag hittade rätt på Edmund! Det var mera värdt
än om jag — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
