Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 26. Jerger gör ett betydelsefullt fynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjöng till accompagnemang af handklavér, som han själf trakterade,
följande afskedssång till fosterlandet:
Farväl mitt fosterland: Du ler
Med solens smycke på din panna,
Mer skön än eljes du dig ter,
Månn’ du vill locka mig att stanna?
Hvi reser jag? Det finnes land,
Som mer än du är kallt och magert,
Men såsom du i kvällsolsbrand
Ej finnes något mera fagert.
Hvi reser jag? Du skummig våg,
Som trotsigt upp på skären hoppar,
Af dig jag har i blod, i håg
Måhända några salta droppar.
Det är nog det, som gör mitt sinn’
I unga åren så oroligt,
Att nu jag går för våg och vind
Från hemland, leende och soligt.
Jag vet små blå förgät-mig-ej —
Längs välkänd strand de mot mig nicka —
Jag skall ej glömma er, ack nej,
Och ej min kära, trogna flicka.
Jag minnes saga, minnes sägn,
Och »hvart jag mig i världen vänder»,
Jag anförtror mig i hans hägn,
Som leder allt med fadershänder.
Farväl, min kära moders land!
Gud gifve återsynens timma!
Jag kan ej längre se din strand;
Den dväljes för mig i en dimma — — —
Det blef tyst och stilla efter denna afskedssång, men
Jerkers sinne tonade hemlandsklockornas ljufva toner:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
