Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 29. Fröken Lydia Stålsko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
356
uppfostran. Hur mycket som på »guillotinen» mellan »tant Britas»
läppar blifvit stympadt, visste fröken Lydia naturligtvis icke, och
hon lämnade gifvetvis detta därhän med skälig respekt och vördnad
för »tant Britas» mogna omdömesförmåga. Men visst var,
att enligt »tant Britas» berättelse, såsom fröken Lydia uppfattade
densamma, skulle baron Harald Lejonman vara en ljuslockig
yngling med ett rundt ansikte, hvars purpurkinder närmast voro att
likna vid ett par svällande fettisdagsbullar i ett välmående
prosthus.
Det skulle vara en himmelskriande orättvisa, hade »tant
Brita» mer än en gång sagt, att påstå, att Harald Lejonmans
gråblå ögon saknade uttryck. Någon hade sagt, att de gjorde
detta. Men »tant Brita» hade nog rätt, då hon opponerade sig
däremot, ty man skulle allt få leta bra länge, om man skulle finna
ett par ögon, hvilka uttryckte mera sömnaktighet än Harald
Lejonmans, och sömnaktighet är ju också ett uttryck, om det äfven
icke är ett vackert sådant.
Hvad Harald Lejonmans karaktär beträffade, så hade han
— fortfarande enligt tant Britas utsago — af naturen blifvit
begåfvad med ganska många dygder, som till och med de
älskvärdaste människor ofta sakna.
Han var ingen vän af fråsseri och dryckenskap — ej till
följd af sverien för ett godt bord ooh rikligt med viner, utan
helt enkelt af den orsaken, att han hade — en mycket dålig
mage.
Hans seder voro anständiga och rena, ty hans hjärta var af
naturen — om icke af marmor så dock af trä.
Han var mild och eftergifven, ej af hjärtats innerlighet, utan
helt enkelt därför att han — var rädd för stryk och hade stor
respekt för blanka vapen.
Han var ordentlig i sina affärer — ty han hade ärft en
särdeles böjelse för girighet.
Han besvärade ingen med sin kärlek — ty han älskade
knappast någon annan än sig själf.
Sådan påstod »tant Brita», att hennes systerson Harald
Lejonman var, och det var med en verklig förnöjelse, som hon sade
fröken Lydia Stålsko, att denne unge man just vore bestämd att
i tidens fullbordan utgöra Lydias lefnadslycka.
Familjen Lohufvud var icke så gammal i Sverige som ätten
Lejonman.
En ambassadsekreterare från Polen, hvilken kom till Sverige
under drottning Kristinas tid, hade det stolta namnet Felix
Lynxcaput.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
