381 (Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja")

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 32. Hästar i sken - Kap. 33. Artisten Penselström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

381

I allmänhet voro de svenska bondkärrorna icke mycket kända,
vid den tid, i hvilken vår hjälte och hjältinna lefde och hade sin
varelse, för sina egenskaper af bekvämlighet; men de värmländska
kärrorna öfverträffade helt visst alla de öfriga landskapens i
enkelhet. De härstammade från vagnmakarekonstens äldsta tider.
Hjulen, i stället för den idealiska runda formen, som borde vara
dem egen, sträfvade att antaga månghörningens gestalt. Sällan
voro de också lika stora.

Fröken Lydia tyckte, att det verkligen var ett rätt kostligt
skådespel att se den lättantändlige pastorn hoppa på det rankiga
sätet i kärran, under det att »Kärlekens vingar» sattes i fart af
en trafvande bondhäst.

Hela sällskapet ankom emellertid lyckligt och väl slutligen
till Venersholm.

Kap. 33.

Artisten Penselström.

Väl hemkomna till Venersholm funno grefvinnan och fröken
Lydia, att de fått ännu mera främmande.

I en länstol i salongen satt en prydlig gumma, draperad i
en dyrbar schal och bärande på sitt hufvud en barett, på hvilken
en hel struts tycktes hafva slagit ned, så befjädrad var den.

Två unga personer, en herre och ett fruntimmer stodo på
hvar sin sida om henne.

Gumman Rebecka och grefvinnan Stålsko skyndade genast
vid inträdet fram till henne och omfamnade henne.

Fröken Lydia begrep genast, att denna gumma var fröken
Lohufvud N:o 3, hennes tant Lovisa, hvilken nu äfven infunnit sig
vid Venersholm.

Att det gällde fröken Lydias öde, det slutliga afgörandet af
detsamma, det var henne nu alldeles klart.

Men hvarest var då hennes kusin Harald Lejonman?

Hennes hjärta sade henne det, då hon hörde häradshöfding
Waldenbergs röst bakom sig. Han hviskade nämligen några ord,

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/solenikd/0381.html

		Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" / 381 (1904) Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|