Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 33. Artisten Penselström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hur kan man sammansätta något sådant som sillar och
hjärtan?
— Jag skall be att få förklara det.
Den lustige häradshövdingen började:
— Det var den 20 Januari 1795, som herrskapet finner har
jag väl reda på mig och kan säga, att min anekdot är historisk,
sade han leende.
Det var alltså den 20 Januari 1795. Fransmännen hade
just marscherat in i Amsterdam, soldaterna hade kopplat sina gevär
på gatorna och hvar och en af dem väntade med otålighet sin
inkvarteringssedel.
Oaktadt den stränga vintern hade alla innevånarne lämnat
sina boningar för att beundra denna i trasor höljda armé, hvilken
de hälsade som sin befriare. Öfverallt såg man tecken till den
allmänna glädjen; i hela staden härskade den största inspiration
och från alla fönster och balkonger lyste till långt in på natten
hundratals ljus.
Endast vid den yttersta ändan af hansestaden reste sig ett
hus, hvars svarta och dystra utseende bjärt afstack emot de
kringliggande byggnadernas bländande sken.
En liten nätt gård, kringbyggd af en mur, skilde detta hus
från gatan.
Det var där, som den rike köpmannen mäster Woerden
bodde.
Helt och hållet fördjupad i sina affärer, hade han förblifvit
fullkomligt främmande för sitt lands politik och dessutom var han
allt för mycket sparsam för att tillåta sig någonting så slösaktigt
som en illumination.
I detta den allmänna glädjens ögonblick satt mäster Woerden
helt lugnt i sin stoppade länstol framför kaminen, i hvilken
en koleld glimmade. Han hade svept in sig i sin pälsrock och
dragit pälsmössan ned öfver ögonen. På bordet brann en kopparlampa,
där bredvid voro en ölstånka och en lerpipa placerade. På
andra sidan om kammen hade en gammal tjänarinna, hvars fetma
förrådde det flamländska ursprunget, slagit sig ned. Hon var
sysselsatt med att skjuta undan de kol, som föllo ur elden ned
på golfvet.
Nu ljöd en ringklocka.
— Hvem kan det vara, som ringer så här dags? sade den
gamle köpmannen. Gå och se efter, hvem det är.
Tjänarinnan skyndade att hörsamma kallelsen.
Strax därpå inträdde en ung man i rummet. Han kastade
af sig sin kappa och närmade sig gubben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
