Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 37. Kalaset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
423
— Eja, den som varit med i den tiden, då den sköna jungfrun
i riddarborg såg ned på mannen och ville gifva honom en
ynnest — Härliga tid! sade häradshöfdingen.
Fröken Lydia kände, hur hon rodnade, men hon bemästrade
sig dock och fortsatte sjunga:
Fort hon söker sin faders rum,
Där han sitter vid boken stum,
Ser sin älskling och nickar
Och på dottern, för honom kär,
Ser han med ljusa blickar.
— En förtjusande sång, läspade fröken Almkrona.
— Hon, tror visst, att det var prästen som kom till borgen,
hviskade häradshöfdingen till sin halfsyster, fröken Josefina.
Fröken Lydia hörde detta hans infall och hade svårt att
hålla sig för skratt. Emellertid fortsatte hon:
»Så du kommer, min Ingegärd
Från de vårliga drömmars värld
Såg du hans bild bland dessa?»
Så han spörjer och lägger mildt
Handen på lockig hjässa.
— Hans bild! Lycklig han, som skådats af fagra jungfruögon
med kärlek, sade häradshöfdiogen. Men sådant hände blott
i forna riddartider.
Fröken Lydia gaf honom en förebrående blick, som dock icke
det ringaste tycktes stämma ned honom, hvarefter hon fortfor:
»Far, jag drömde väl ock ibland
Om att skänka en gång min hand
Riddarn med hjältedater,
Men tornespel och jakt och lek,
Säg, är det riddardater?»
— Hvilken jungfrulig håg uti allt detta. Det är storslaget,
fröken Lydia!
»Han som nyss du mig sporde om,
Från den yrande jakten kom,
Bar min färg på sin skullra,
Han må stanna bland skogens snår,
Lyssna till skogens huldra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
